Sitter på ett café nere på stan
Sorl av röster
Sorl av språk
Bara sitter här, bara är
Det var länge sedan jag gjorde det. Förr gjorde jag det oftare, tog mig den tiden. Nu har jag saknat det.... Ett sätt att känna sig social på? Att få tillhöra något och ändå inte?
Skriver lite Postcrossingkort.
Skriver till länder jag drömmer om att få besöka.
Berättar för mottagaren om vår snö och kyla. Berättar om rimfrost på fönstren, knarrande snö under skorna, droppande näsa och köldrosor på kinderna. Hoppas jag kan förmedla något exotiskt. Många av dom har förmodligen aldrig sett en snöflinga i hela sitt liv.
Fyller i min almanacka.
Massor av tomma dagar brer ut sig över papperna.
Vad händer det här året?
Skulle så gärna vilja fylla i något roligt, något att få kunna se fram emot...
En äldre man ur personalen på caféet kommer fram och frågar
"Får vi bjuda madam på kaffe?"
Madam dricker inte kaffe! ;-) Men madam lyfter på sin röv och går och köper lite vatten och annan dricka.
Vi språkas vid lite. Han blir nyfiken på mina vykort. Frågar om jag skriver julkort. Den
ortodoxa julen firades ju igår.
Pratar om ditt, pratar om datt, skrattar och sätter mig igen.
På min högra sida sitter en mor med sin vuxna son. Dom pratar om en investering på 60.000 kr sonen gjort. Sonen försöker förklara för mamma om hur det går med dom pengarna just nu.
På min vänstra sida, två unga kvinnor. Dom är djupt upprörda över hur några killar bettet sig mot en av dom i samband med en fest.
Blir mörkrädd och upprörd när jag överhör! Vill gå över till deras bord och berätta, säga vad jag tycker som äldre kvinna.
Snett framför kvinnorna sitter tre unga killar. Blandar svenska med ett annat språk jag inte förstår. Här pratar man om släktträff, gudstro, fest och en massa annat jag inte förstår. Deras inlevelse och glädje är smittande.
En kväll
i ett hörn
på ett café
i Södertälje