onsdag 20 maj 2020

En vanlig onsdag...

... eller kanske inte när det är som det är...
Sitter ute på balkongen och försöker finna lite ro inombords. Det är så mycket som rör sig i hjärnan så jag blir lite slut.

  • Samtalet med en läkare igår. Tog en liten tvist jag inte räknat med.
  • Funderingar och oro runt Fredriks flickvän som bor hos oss.  
  • Funderingar och oro runt ekonomin
  • Möjligheten att överhuvudtaget få ett jobb som arbetsmarknaden ser ut just nu. 
  • Uppgifter/övningar som kommer från "coachen". Stressande när saker ska göras på distans.
  • En kompis behöver hjälp med saker som ska göras över datorn. Ligger också som en inre stress. 
  • Disk och matlagning väntar i köket
  • Borden och måsten som lagts på hög och ingen ork...
Sträcker näsan mot skyn och låter värmen spridas i kroppen.
Hör grannen någon trappa ner prata arabiska i telefonen
Ett barn som busar på gården
Fredriks knattrande på datorn när han gör skoluppgifter
Hör vinden leka lite försiktigt i träd och buskar
Doften av hägg når min näsa
Andas in ett djupt andetag

Försöker
hitta
någon
ro

lördag 9 maj 2020

Fredagsröj

När man somnar kl 19 och vaknar kl 02....
Man vet inte var som är upp eller ner, hit eller ditt, dag eller natt.
Tja, det var ju mörkt i rummet så obviously det var natt!
En låsning i bröstryggen som gör att illamåendet sköljer över mig när jag rör på mig och....
...
...
samtidigt hungrig för att jag inte ätit någon middag.
Jag blir så trött på mig själv!  :-D

tisdag 5 maj 2020

En onsdag i maj/A Wednesday in May

Nästan vilken onsdag som helst och ändå inte riktigt.
En onsdag i coronatider...
En onsdag som för 23 år sedan var upp och ner. Läs här och här.

Engelbrektskyrkan, Stockholm, Sweden
© Laila Söderström

Redan igår kände jag mig låg inombords. Så även idag. Lite tungt på lite olika fronter.

Tankarna rör sig också en hel del runt arbetslösheten. Hur ska jag, som redan är så långt ner i långtidsarbetslöshetsträsket (nyuppfunnet ord av mig), ens ha en chans att komma ut? När detta allt är över kommer det finnas så mycket "bättre" människor att plocka av.....

Jag går ju på "coachning" via ett externt bolag som AF skickat mig till. Det ska peppas och fixas målbilder och tragglas mående på diverse olika sätt. Det hela ska väl också utmynna i någon form av arbetsträning för att se vad man klarar av. Ännu hellre en anställning.... Men jag som varit med några varv vet att det är bra med gratis/billig arbetskraft också... :-/
Numera så sker allt via olika mejl uppgifter som man ska göra. Jag blir bara så trött på allt! Ger inte ett vitten! Å ännu värre känns det att sitta hemma och göra dessa uppgifter när man inte kan bolla runt med någon om alla frågor. Ring mig, säger coachen glatt. Den här människan inger mig inget förtroende tyvärr. Å idag var det inte ett dugg bättre!
Hon ringer och säger att ä n t l i g e n har dom lyckats få ihop några träningsplatser ute på företag. Jag fattar ju att inte heller det är lätt att få till när företagen går på knäna.... Fyra platser har dom lyckats med, diskare, köksbiträde, affärsbiträde (plock i hyllor) och lager. Ooookej.... Jättebra, men inte för mig! Har du ens läst mina papper? Men jag fick förklarat för mig att jag verkligen skulle se möjligheten med tanke på hur svårt dom har att få fram platser just nu.
Energin och orken försvann ur kropp och själ.
En jobbig dag blev ännu tyngre...

Vi tar några blommor till pappa istället

© Laila Söderström

måndag 4 maj 2020

Varsågod/You are welcome

© Laila Söderström

lördag 11 april 2020

Långfredagen och påskafton

Långfredagen.....
Stopp i golvbrunnen i badrummet. Förstås återigen på en helg så jag får ringa fastighetsjouren akut. *suckar* Denna jäkla brunn! Ca en gång/halvår tar det stopp och jag kan inte längre fixa till det. Dom kom iaf väldans snabbt.
Sen hade jag ett race i tvättstugan. Tack och lov ska man väl kanske säga. Då kunde jag ju ta alla handdukar som blivit guckiga efter översvämningen.

Påskafton...
Ut i solskenet med ungdomarna. Köpte med oss lite fika och tog bussen till en sjö. Å så en tradition som jag alltid har! Årets första plaskande i vattnet.... ;-)
På kvällen en gemensam påskmiddag i hemmets lugna vrå

© Foto Fredrik Jardemyr

tisdag 7 april 2020

När man är rastlös....

... så kan man ju tack och lov ta sig ut.
Ut i friska luften.
Ut i eftermiddagssolen
Ut i skogen och bara dra in skogsdoften.
Ut för att plocka sig en liten vårbukett.
Har ingen feeling för påsk alls just nu.... Men gör lite fint iaf. Kanske det kan pigga upp mig ändå


måndag 30 mars 2020

En dag idag

Kroppen tog slut
Huvudet fuckade upp
Ingen ork och kraft fanns kvar till någonting.
Den sista tiden har verkligen tagit på min energi ordentligt! Å inte är det slut på allt....

Ikväll krafsade jag ihop resterna av Laila och gjorde det här....

Jag har också kunnat bocka av betalning av räkningar. Nu ska jag bara försöka få ihop dom sista hjärncellerna till mejlskrivning till Fredriks lärare. Han kör på distans här nu när han går i gymnasiet. Men livet är inte helt lätt när man är i den här röriga situationen och har diagnos. Det är många gånger under den här tiden som min tankar går till alla NPF barn och deras föräldrar.


fredag 13 mars 2020

I min kropp/In my body

Oroligt och rörigt
både i kropp och själ
Mycket i tankarna, mycket som händer
Saker jag inte kan styra, jag följer bara med
Å på allt det.... Corona
Jag tar en liten blombild att titta på att, att hitta lite ro inombords med

Worried and confused
both in body and soul
A lot in mind, a lot going on 

Things I can't control, I'm just watching
On all that .... Corona 
I take a little flower picture to look at, to find some peace inside 

 © Laila Söderström

onsdag 11 mars 2020

Tja....

Jag är arbetslös. Jag har all tid i världen... -ish
Men det här är löjligt!
Jag har suttit 1,5 timme (!) i telefonkö hos AF! Å jag står just nu på nr 37 i kön. *suckar djupt*
Under tiden har jag varit på toa, ätit lite, gjort annat viktigt på datorn, slö surfat och suttit och kollat på det här lite grann
Klicka för att titta du med.


måndag 2 mars 2020

Den här vintern/This winter

Den här vintern är konstig. Så konstig så att det här i Södertälje har varit mer höst än vinter...  Det är inte många dagar vi sett snö och haft kallt.
Mina foton får visa lite av allt
lite snö, lite sol

This winter is strange. So strange that here in Södertälje (Stockholmarea of Sweden) it has been more autumn than winter ... It's not many days we've seen snow and felt some cold temparture
My picture shows little bit of everything
Some snow, some sun


En del av konstverket/Part of the artwork Solspann av Władysław Hasior
Slussen i Södertälje.... Ett jäkla gytter fortfarande. Mer förseningar är det med bygget också. Men jag hoppas det blir bra när det är färdigt. Saknar att sitta i kanalslänten och titta på alla båtar under sommaren, gärna med en glass i handen. ;-)
The lock in Södertälje .... A damn spiderweb. There are more delays with the construction as well. But I hope it will be good when it's done.I do miss sitting in the chanal slope and watching all the boats during the summer, preferably with an ice cream in hand. ;-)


All photos © Laila Söderström

Lite färg/Little color

Snösätra graffiti området 2019 
Pärlplatta/ Gemplate?
© Foto Laila Söderström

måndag 24 februari 2020

Till dig/To you

Till dig som kämpar varje dag
Till dig som kämpar varje morgon för att komma upp
För att komma igång...
För att att orka en dag till...
För att förhoppningsvis orka imorgon med
Fortsätt kämpa! Det måste komma ett ljus snart

For those who are struggling every day
To you who are struggling every morning to get up
To get started ...
To endure another day ...
To hopefully cope tomorrow too
Continue fight! There must come a light soon

© Laila Söderström
Shadow shot Sunday
Ruby Tuesday Too

torsdag 13 februari 2020

Alla hjärtans dag 2020

Den är speciell i år.
I år ska jag släppa taget
Släppa taget om det som så förunderligt kom in i mitt liv för 18 år sedan
Oplanerat hade han fastnat där i magen
Vår älskade lilla pyremoj ♥
Han valde att komma ut på Alla hjärtans dag i flygande fläng.
Å nu är det då dags.... Att bli vuxen kära stora lilla skruttunge
Jag fattar bara inte hur det kunde gå så fort. Vart tog åren vägen?
Älskar dig och jag kommer alltid att finnas där för dig
Grattis Fredrik på din 18-årsdag


tisdag 11 februari 2020

Godnatt


söndag 9 februari 2020

Blåsigt? Jooooo

Man vet att det blåser satan när man ser hur glasen bågnar.
Man vet att det blåser lite till när persiennerna t.om. slår innanför treglasfönstret.
En liten reflektion så här på 6e våningen i huset på berget....

fredag 7 februari 2020

Tiden bara går....

... å inget speciellt händer med måendet.

Rehab? Nej!
Man vet att det är illa när man inte ens får vara med där...  :-/
Men jag förstår deras resonemang. Då var det inte bara resvägen dom tänkte på...
Själv glömmer jag bort hur illa det egentligen är med mig själv. Hur långt tillbaka saker ligger. På allt jag bär med mig i både kropp och själ. Jag stuvar bara undan allt i ett hörn och hoppas att livet ska rulla på och funka ändå. Fast det ligger skit i gömmorna liksom.
Remissvaret gav en del tips. Ska bara suga tag i det och se om vårdcentralens läkare kan hjälpa mig på något sätt,

Infomötet om det som jag kallar "coachning" har varit. Egentligen heter det"Introduktion till arbete". Har fått papper från AF om att jag skulle börjat där den 30/1.
Möte den 29onde, får brevet den 3e om att jag skulle börjat den 30onde och får sms från företaget (som håller i det, ett privat) den 5e att allt börjar den 12e. Japp! Ska man skratta eller gråta....? *går och dunkar huvudet i väggen*
Inte för att jag vet om det här kommer att ge något, men jag kommer utanför dörren i alla fall.

Slut på meddelande från gnäll och värkfabriken den här gången

måndag 20 januari 2020

20 januari-20

Lååång dag
1,5h till rehabstället
4h utvärdering om ev rehab ska påbörjas
1,5h tillbaka hem

Wish me luck

onsdag 15 januari 2020

En fundering...

En liten fundering på ord, hur man säger saker och hur ord värderas

När jag säger att "-Jag orkar inte"...
Det kan vara något jag borde göra, vill göra, får förslag om att göra.
Men som jag helt enkelt inte kan pga dagsform och mående med värk och psyket.

Å så säger jag just dessa ord....
Men jag vill ju! Verkligen, jag vill!

Men energin är slut! Jag orkar alltså inte. På alla plan!
Låter det bättre att säga "-Jag har ingen energi (kvar)?

Får man någonsin människor att förstå?
Handlar det ens om vilka ord jag använder?
Måste jag förklara jämnt...?




tisdag 14 januari 2020

2020...



2019 hicka till och fram tittade ett nytt årtionde. Känns lite tokigt att tänka 20-tal. För en annan med liiiite högre ålder är ju det 1920-talet man tänker på då.
1920 föddes min pappa... Han skulle fyllt 100 år i år! :-o Jösses!
Han blev bara 76
En liten avstickare i tankevärlden....

Min hjärna har lätt för att tappa tråden, hålla koncentrationen. Det stör mig något fruktansvärt mellan varven.
Vart efter värken blivit värre
Depressionen far hit och dit, men aldrig riktigt ovanför ytan
Så blir minneslapparna fler och att-göra listorna längre.
Minnet och orken
Lusten
Så mycket som tryter

Det vart tyst på bloggen, I know
AF gjorde ett "mänskligt misstag" som höll på att ta knäcken på mig totalt. Jag vågade ringa och be vännen Sa om hjälp. Hon var närmast geografiskt sett. Å jag behövde hjälp snabbt annars hade jag inte skrivit det här idag. Det "mänskliga misstaget" gjorde att jag bara ville försvinna. Jag orkade inte mer motgångar. Fast det gör jag väl inte nu heller egentligen...

Hur november gick vet jag inte. I december låg jag präktigt sjuk i någon förkylning från hell. Men båda månaderna for iväg och nu har dessutom halva januari också försvunnit bara så där liksom.

Efter X antal samtal och möten så har allt börjat rulla samtidigt! *djup suck*
AF skickar mig till nått externt företag här i Södertälje för coachning/söka jobb.
VC skickar mig samtidigt för bedömning för ev rehab. Blir jag antagen till det så är den 16 v lång, 2-3 ggr/v med en restid på 1,5h... en väg. Hur nu allt det här ska gå och ev coachning samtidigt. Jag vet ingenting!

Men här är jag nu! Här står jag med minneslappar och att göra-listor.
Idag tog jag bort en sak i alla fall
Aktivitetsrapporten som ska in till AF
Sen fanns det ingen energi kvar....

onsdag 23 oktober 2019

Jag blir aldrig vuxen!

En dag har gått utan att jag varit utanför dörren.
Rastlösheten river i kroppen
Jag klär på mig för att ta mig uti mörkret. Behöver få friskt syre i lungorna...

Ger mig iväg ut på en enslig gångväg. Svagt brus hörs från bilvägen en bit bort, annars tyst. T.o.m fåglarna har sagt godnatt. Så stilla... Tar ett djupt andetag och känner doften av höst. Fuktig skog, löv på marken som ligger där i gatlampans sken.
Det är så mycket löv....
Så kan vi ju inte ha det!

Jag blir aldrig vuxen!
Jag älskar att sparka runt i löv!
Å just nu behöver jag och min själ den glädjen.

Så såg du en kvinna på 50+ sparkandes i löv med ett stort leende på läpparna...
Guess who! ;-P