Jo då det märks

Det här året som startat på ett så konstigt sätt. Mycket saker som har hänt med mig och runt mig. Omställningar som gör att inte min hjärna riktigt är med. Å kanske framför allt inte mina känslor. Ibland blir det tungt i själen. Men jag gör allt för att kämpa emot det svarta och ensamheten som vill ta över!

Idag läste jag det här. Å så sant!
Jag tar det till mig. Kanske kan det bära dig med <3 div="">

"All human life has its seasons, and no one’s personal chaos can be permanent: winter, after all, does not last forever, does it? There is summer, too, and spring, and though sometimes when branches stay dark and the Earth cracks with ice, one thinks they will never come, that spring, that summer, but they do, and always."

—Truman Capote, Letter to Harper’s Bazaar Editor Mary Louise

Jag konstaterar... (skrivet 5/2-2018)

... att prick tre veckor efter krocken börjar färgen på kroppen återgå till det normala. ;-)

Vänster axel blev bara lite gul/röd även om blåmärket rann ner och blev lite stort . Där trodde jag det skulle bli mycket värre med tanke på hur det känts. Å hur jackan ser ut....

Höger bröst har just nu ett gigantiskt brun/gult blåmärke. Men det är ju ingenting gentemot hur det har sett ut. :-o Shit pommfritt vilken syn! Halva bröstet har varit blå/lila/svart! Men ingen värk där tack och lov.

Vänster/mitten sidan av magen fick ganska sent ett avlångt vertikalt röd/blått/gult blåmärke. Det är en punkt som är lite svullen fortfarande och ömmar ibland.

Annars spökar mest vänster axel och bröstryggen med värk fortfarande. Pirrar och domnar till viss del i vänster arm och hand ibland. Tack och lov inte lika mycket som direkt efter smällen. Då var jag lite orolig ett tag i bilen där jag satt och inte fick röra på mig.

Summa summarum:
När jag satt i bilen, med en polis som satt bak och höll fast mitt huvud, så gick mina tankar till Xets kusin. Han stod still i en bilkö som sista bil. Bakom kommer en lastbil körandes och hinner inte stanna. Kusinen dog ögonblickligen!
Jag körde 50km/h. Vad den andra bilen körde i vet jag inte.
Jag sitter här med blåmärken över kroppen....
Tack denna någon som höll en vakande vinge över mig ♥