Nattligt samtal

-Kom, sa han. Ta min hand så går vi tillsammans. Det blir bra Laila.
-Leder du mig för en gångs skull då, undrade jag?
-Ja-a, det gör jag!

Tyst tog jag hans hand, kände värmen. En liten trygghet ...

Tyst frågade jag hur hans väg såg ut.
-Det är en skog och så kommer det en bro och så är det en portal på andra sidan.
-Hur ser bron ut?
-Den är av trä och ingen hängbro utan den går uppåt, som en kulle liksom.
Hur ser din ut då?
-Jag går på en skogsstig och sedan öppnar sig skogen och stigen går ut på en äng. Högt gräs och blommor välkomnar mig ut.
Man ser inget speciellt. Man går bara ut på stigen, vandrar några meter ut och sen är man bara där... helt plötsligt bara.
-Så är det för mig också när man gått genom portalen.

Vi håller fortfarande varandras händer.
Tyst funderar jag på hans bro och portal. Kanske funderar han på det jag har berättat.

-Godnatt hjärtat, säger jag tyst till honom.
-Godnatt. Du ska se att det blir bättre imorgon.

Där ligger vi och håller varandras händer på väg mot Drömmarnas land.
Olika vägar, samma mål

Käre sonen...
Som vet att jag drömt så mycket mardrömmar sista tiden
Som vet att hans mamma just nu mår dåligt i kropp och själ

Min stora lilla 11-åring ♥