tisdag 10 juni 2014

Aj, aj, aj...

Ja-a vad ska man säga om den där Laila?! ;-)

Förra veckan var intensiv. Jobbig, men fylld med guldkorn som jag kommer att leva på länge. ♥
3/6: Ett fruktansvärt jobbigt läkarbesök. Tyvärr kunde inte läkaren undersöka så pass som han ville. Mer mediciner och ny tid i början på hösten.

5/6: Begravning. Samma kyrka som mamma och en låt som som påminde om pappa... Det gör ju att det är mycket minnen som kommer upp. Det positiva är att det vart en jätte mysig och trevlig kväll hos min morbror och moster. Tillsammans med en annan moster och en kusin till dom vart det mycket prat om allt. Tack snälla ni!

6/6: Sveriges Nationaldag. Den firades genom att Fredrik och jag mötte David och hans föräldrar nere på stan. Fågelmatning, glassätning, lite Slussenhäng och middag.  Massor av prat och skratt. Tack snälla ni!

 Mina två favvokillar ♥
David och Fredrik
© Laila Söderström

7/6: Mammas födelsedag. Mina kusiner L och J kom från Väsby tillsammans med Ls man  och dotter. Så himla kul att få träffa alla. :-) En lunch på stan med en massa prat om ditt och datt. Tack snälla ni! Deras dag fortsätta sedan med en annan god vän uppe på Torekällberget. Vår dag fortsatte med klädinköp och ett ärende upp till Media Markt i Heron City. Sen hem och in i hissen.

Där tog allt det roliga slut!
På väg in i hissen så vette fa-an vad jag gör. Men med buller och brak faller jag handlöst in i den bakre väggen. Jag menar handlöst! För det jag tar emot smällen med är höger axel och högersida av huvudet. För någon sekund trodde jag att jag skulle tuppa av. Men det räckte att jag låg och kved på golvet ett litet tag. ;-)
Efter ca 15 min och telesamtal med 1177 så bar det iväg till Närakuten.
Axeln, skulderbladet och nyckelbenet röntgades. Ingen spricka i alla fall. Huvudet kollade han aldrig, men med tanke på hur jag mått (och bulan) kan jag tänka mig en lindrigare hjärnskakning.

Så här sitter jag nu på måndagskvällen...
Första gången vid stationära datorn.
Kan inte ha bh på mig.
Har inte tvättat håret sen i lördags.
Kan inte vare sig åka bil, buss eller tåg pga skumpandet.
Fruktansvärt trött och har ont.
Knapprar värktabletter.
Men jag är på gott humör!

När Laila ligger på hissgolvet och kvider konstaterar Fredrik... Å där sprang Laila in väggen!
Det är inte lätt att skratta med ond axel. :-P

2 kommentarer:

Jozebelle sa...

Ajajajajaj tänk att det ska behöva hända oss som inte klarar det något vidare aldrig dom inte har ont eller kanske det är därför det händer oss??? Men Fredriks kommentar var underbar men i en sådan situation så hållar man sej lätt för skratt. Men efteråt när man märker att allt gått rätt skapligt så kan man ju le lite och sen efter ett par år skratta gott! Kraaaam

Rambling Woods sa...

I hope you feel better and the baby is adorable...Michelle