-Du är fin, säger han och klappar mig mjukt och försiktigt på kinden.
Han har hoppat in till mig i sängen, krypit nära och tittar mig nu in i ögonen. Jag drunknar in i hans blåbärsögon. Min fina 12-åring...
Han som är överallt och ingenstans ibland...
Han, som tittar och njuter av naturen på ett litet annat sätt...
Han, som står och njuter av känslan i ett rosenblad...
Han, som är vår gudagåva...
-You're fine, he says, patting me softly on the cheek.
He has jumped out to me in bed, crawled close and looking me in the eyes. I drown into his blueberry eyes. My beautiful 12 year old ...
He, who is everywhere and nowhere sometimes ...
He, watching and enjoying nature on a little differently ...
He, standing and enjoying the feel of a rose petal ...
He, who is our gift from God ...
3 kommentarer:
Barnen är en stor lycka. Min son brukar komma och krama mig när han tror jag behöver det, så härligt!
Halloj!
Har en 13 åring som också är väldigt kramgo, visst är det härligt?
Fina bilder du tagit :O)
Your son is so cute and the flower is beautiful. Yes our children are precious gifts. Thank you so much for linking into Nature Notes this week.. Michelle
Skicka en kommentar