megamastodontjättepyspunka

Tårar... känslor...bara väller fram.
Fredrik, den stackarn, sa en, två... kanske tre saker för mycket.
Jag orkade inte
Jag sprack
Första stora sprickan sen mitt beslut.
Ytan höll inte längre

Jag flyr
Tar bilen och låter tårarna rinna
Släpper allt det praktiska
Släpper fram alla brustna drömmar, all oro, alla frågor utan svar, all saknad...
Allt!
Kör till en plats som är så rofylld i eftermiddags diset
Så tyst
Kryper ihop i bilen
Ensam, så ensam
Mina hulkande är det ända som hörs
Vill ha en famn
Att bara få krypa in i och glömma

Vet inte vart jag ska fly
Blir sittandes i bilen
Hälsar försiktigt på tre rådjur. Men dom orkar inte lyssna på mig.

Torkar tårarna
Spacklar ihop sprickan
Vrider om startnyckeln

På väg ut i livet och vardagen igen

En tyst tår letar sig stilla ner över kinden