Tiden bara går....

... å inget speciellt händer med måendet.

Rehab? Nej!
Man vet att det är illa när man inte ens får vara med där...  :-/
Men jag förstår deras resonemang. Då var det inte bara resvägen dom tänkte på...
Själv glömmer jag bort hur illa det egentligen är med mig själv. Hur långt tillbaka saker ligger. På allt jag bär med mig i både kropp och själ. Jag stuvar bara undan allt i ett hörn och hoppas att livet ska rulla på och funka ändå. Fast det ligger skit i gömmorna liksom.
Remissvaret gav en del tips. Ska bara suga tag i det och se om vårdcentralens läkare kan hjälpa mig på något sätt,

Infomötet om det som jag kallar "coachning" har varit. Egentligen heter det"Introduktion till arbete". Har fått papper från AF om att jag skulle börjat där den 30/1.
Möte den 29onde, får brevet den 3e om att jag skulle börjat den 30onde och får sms från företaget (som håller i det, ett privat) den 5e att allt börjar den 12e. Japp! Ska man skratta eller gråta....? *går och dunkar huvudet i väggen*
Inte för att jag vet om det här kommer att ge något, men jag kommer utanför dörren i alla fall.

Slut på meddelande från gnäll och värkfabriken den här gången