En onsdag i maj/A Wednesday in May

Nästan vilken onsdag som helst och ändå inte riktigt.
En onsdag i coronatider...
En onsdag som för 23 år sedan var upp och ner. Läs här och här.

Engelbrektskyrkan, Stockholm, Sweden
© Laila Söderström

Redan igår kände jag mig låg inombords. Så även idag. Lite tungt på lite olika fronter.

Tankarna rör sig också en hel del runt arbetslösheten. Hur ska jag, som redan är så långt ner i långtidsarbetslöshetsträsket (nyuppfunnet ord av mig), ens ha en chans att komma ut? När detta allt är över kommer det finnas så mycket "bättre" människor att plocka av.....

Jag går ju på "coachning" via ett externt bolag som AF skickat mig till. Det ska peppas och fixas målbilder och tragglas mående på diverse olika sätt. Det hela ska väl också utmynna i någon form av arbetsträning för att se vad man klarar av. Ännu hellre en anställning.... Men jag som varit med några varv vet att det är bra med gratis/billig arbetskraft också... :-/
Numera så sker allt via olika mejl uppgifter som man ska göra. Jag blir bara så trött på allt! Ger inte ett vitten! Å ännu värre känns det att sitta hemma och göra dessa uppgifter när man inte kan bolla runt med någon om alla frågor. Ring mig, säger coachen glatt. Den här människan inger mig inget förtroende tyvärr. Å idag var det inte ett dugg bättre!
Hon ringer och säger att ä n t l i g e n har dom lyckats få ihop några träningsplatser ute på företag. Jag fattar ju att inte heller det är lätt att få till när företagen går på knäna.... Fyra platser har dom lyckats med, diskare, köksbiträde, affärsbiträde (plock i hyllor) och lager. Ooookej.... Jättebra, men inte för mig! Har du ens läst mina papper? Men jag fick förklarat för mig att jag verkligen skulle se möjligheten med tanke på hur svårt dom har att få fram platser just nu.
Energin och orken försvann ur kropp och själ.
En jobbig dag blev ännu tyngre...

Vi tar några blommor till pappa istället

© Laila Söderström