Del två av en vanlig fredag

Stunder att njuta av efter arbetsträningen (Ja den i sig är fan inte mycket att njuta av :-( )
Solen fortsätter att lysa över staden
Vattnet blänker i mina ögon när jag går längs bryggorna
Jag får sparka i lövhögar (Nej jag blir aldrig vuxen!)
Alla färger
Jag tar mig sakta hemåt efter extra promenixen. Gör min fredag. Den här helgen blir jag ensam för ungdomarna åker ner till Nyköping. 

Jag har fått en ny spis efter 22 år. Jag ska bränna in ugnen i em tänkte jag. 
Tvättmaskinen ska få jobba lite medans jag ska slåss med att vika ihop torra lakan. Något jag hatar att göra själv

Tja.... Sen får vi se vad helgen bjuder på. 
Var rädda om er där ute. Njut av helgen tillsammans med nära och kära

Att suga in....

 ...omvärlden.
Fredagen har just startat och jag försöker hitta en massa härligt att suga in av världen runtomkring. 

Frukosttallriken med kefir och musli (är skitdålig på att äta frukost)
Solen som följer mig på promenaden till jobbet
Alla små daggdiamanter på gräsmattorna
Den friska luften
Morgonekot i hörlurarna halva vägen, bra musiken den andra halvan

Å som sagt var.... Dagen har bara börjat!

En helg har gott

I helgen har jag varit ganska off. En jobbig huvudvärk som dragit över höger öga har suttit i sen i torsdags. Inga jäkla huvudvärkstabletter hjälper tyvärr. Fortfarande har jag lite att det drar i ögat, men det är ändå bättre. 

I lördags blev det en liten promenix i det lite gråa vädret. Hösten börjar ta över min stad....

Inre Maren, Södertälje
Foto: Laila Söderström

Igår, söndag, gjorde jag en sak för första gången i hela mitt liv! Jag gick och kyrkorösta, Fick även med mig sonen och hans flickvän. Det är första gången dom röstar överhuvudtaget. Så nu vet dom hur det går till när det drar ihop sig till stora valet nästa år!. ;-)

Sötaste skulpturen?

Om jag fortsätter att spinna vidare på inlägget från igår... 
Vackraste dörren igår blir sötaste skulpturen idag. Fortfarande inom samma evenemang "Färg på stan"
Möt Kringelpandan!

Alla foton Laila Söderström

Den här krabaten  kan jag sakna på stan! Jag vart alltid lika glad när jag såg honom. Tyvärr har jag ingen aning om vem som gjort den. 

Vackraste dörren?

I sommar har man haft olika installationer  här i Södertälje under namnet "Färg på stan". Många har varit jättefina! Andra har man lyft på ögonbrynet och undrat....  å hur tänkte konstnären här då? Men alla har vi olika smak :-)
Det här måste i vilket fall som helst vara den vackraste dörren i stan! 

 Foto Laila Söderström

Den tillhör den här vackra väggmålningen. Klicka här Från början en sån där bortglömd urtråkig vägg, bara grå betong. 
Här kan du se mer av konstnären. Klicka här

Arbetsträning....igen

Jag har återigen fått en arbetsträningsplats. Det lät så bra när jag läste om stället. Men jag är van vid att allt är inte riktigt som det ser ut ibland. Externa företag ska sälja in sig till Arbetsförmedlingen för att kunna tjäna pengar på sina deltagare... Så återigen är jag på ett ställe som inte kommer ge ett skit! I princip sitter jag bara av tiden jag ska vara där. *suckar djupt*

Så då kan jag ju iaf blogga ;-D 
Jag får något att göra, bloggen blir ä n t l i g e n uppdaterad. Det har ju runnit en del vatten sen förrförra inlägget. Mycket "vatten" och ändå inget.... Livet är fortfarande tufft  på en massa olika sätt

I morse tog jag en promenix ner till "jobbet". Det tar ca 30 min beroende på min dagsform. Har en låtlista på Spotify som jag brukar köra för promenader. Så med solen på näsan och hyfsad fart på benen fick jag den här i örat

På repet i örat går jag i takt och låter textraderna bli mitt mantra för dagen

It's a beautiful day

Sky falls, you feel like

It's a beautiful day

Don't let it get away

5 september 2021

September

Där någonstans just mitt emellan sommarens sista suckar och och höstens försiktiga start...

På stan ser jag människor i sommarklädsel, linne och shorts, men också dom som förbereder sig, mössa och jacka. Å så jag, med fötter som vägrar strumpor in det längsta. Med armar som känner den numera lite svalare havsbrisen, men vägrar jacka. 

På den långa bryggan vid Inre Maren går jag  med eftermiddagssolen i ansiktet, havsbrisen över armarna, Sias "Alive" i öronen. Taktfast går jag till rytmen och vill nästan sjunga med högt. För någon minut är allt det där svarta borta. Allt det tunga och jobbiga.... Åren av ångest, oro, och det allra nattsvartaste. Veckan som kommit med ännu mera tyngd....

Men bara för några minuter... Men just där och då ville jag sjunga med i hennes refräng. 
Istället sätter jag mig i Stadsparken med den stora gråtklumpen i mitt bröst och försöker bara andas

But so far.... I'm alive