5 september 2021

September

Där någonstans just mitt emellan sommarens sista suckar och och höstens försiktiga start...

På stan ser jag människor i sommarklädsel, linne och shorts, men också dom som förbereder sig, mössa och jacka. Å så jag, med fötter som vägrar strumpor in det längsta. Med armar som känner den numera lite svalare havsbrisen, men vägrar jacka. 

På den långa bryggan vid Inre Maren går jag  med eftermiddagssolen i ansiktet, havsbrisen över armarna, Sias "Alive" i öronen. Taktfast går jag till rytmen och vill nästan sjunga med högt. För någon minut är allt det där svarta borta. Allt det tunga och jobbiga.... Åren av ångest, oro, och det allra nattsvartaste. Veckan som kommit med ännu mera tyngd....

Men bara för några minuter... Men just där och då ville jag sjunga med i hennes refräng. 
Istället sätter jag mig i Stadsparken med den stora gråtklumpen i mitt bröst och försöker bara andas

But so far.... I'm alive