Men jag väljer att vara väldigt tyst.
Dels för att jag inte riktigt har orden med mig. Dessutom blir det mest mörkt och dystert.
Jag skulle kunna skriva om den satans sjukdomen cancer. Den förföljer oss överallt just nu! Dessutom med döden i släptåg efter sig också. En släkting till som ligger allvarligt sjuk nu och räknar sina dagar.
Jag skulle kunna skriva om värk. Å det är ju inte heller kul precis... :-\ Dessutom så är det riktigt dåligt just nu med ryggen som ska jäklas mitt i alltihopa.
Jag skulle kunna skriva om alla turer runt att få en praktikplats till att bli en anställning. Det gör jag inte! För då skulle jag svära över arbetsgivare som ska utnyttja bidragssystemet och Arbetsfömedlingen som inte har personal till att hjälpa. Men tillklippt är verkligen inte bloggnamn jag tagit ur luften! Believe me!
Jag skulle kunna skriva om sol, bad och semester. Men det gör man inte när det regnat nått otroligt och man dessutom inte har någon semester.
Men jag skulle kunna skriva om det härliga brölloppet min kusin ska ha om vecka! :-) Men det gör jag inte. För jag har just fått ställa in det pga den sjuka släktingen som jag nämnde tidigare.
Jag skulle kunna skriva om att det närmare sig en anställning när nu arbetsgivaren och Arbetsförmedlingen hittat nått bidrag som passar. Fast... Nä, fan trot när jag ser det!
Nej, så jag väljer att inget skriva. För just nu orkar vare sig kropp och själ att se just på framtiden. Det är för mycket "svart" runt omkring mig för det för tillfället.
6 kommentarer:
massa kramar
<3 nu är jag här hoppas vi kan ses snart
Cancer är en skitskukdom! Usch!
Hoppas du kommer ur det svarta hålet snart!
Det blir alltid bättre...och det kommer vackrare dagar.
Idag är ju en sorgens dag också med tanke på vad som hände i Oslo för ett år sedan.
Men du, det låter ju inte något vidare det där. Jag önskar verkligen att du kan få njuta lite av sommaren och ljuset trots allt elände runt omkring. Försök tänka på något som du tycker är trevligt och håll fast. HÅRT. Du kan ändra på mycket med bara tanken. Har jag hört...
Sköt om dig!!!
När jag läser din text och ser din bild ... det blå ger åtminstone hoppet och jag blir ledsen när jag läser din text och allt som finns runt dig just nu.
Mr C som Beate kallar den hemska sjukdomen är så förrädisk och tar oftast så mycket. Senast förlorade jag en nära i januari och det har (och är) mycket tungt. Det gick så fort.
Apropå det där med Arbetsförmedlingen så håller jag inte riktigt med dig, det kryllar av personal men problemet (som jag ser det) är att de inte har varken kompetens eller förståelse. Alla bidrag har jag skrivit om i ett långt inlägg tidigare, har ju jobbat med personal och har en nära som vägrar lönebidrag. Varför? Därför att ingen anställer dig om du saknar kompetens och varför skall företag tjäna på att du inte kan utföra vissa arbetsuppgifter, det är ju inte den avsaknaden du anställs för. Jag vill spy över allt vad lönebidrag heter. Nej, ta tillvara på människorna och deras kunskap istället.
Det här är något jag skulle kunna skriva hur mycket om som helst, men ingen roman här.
Sambo har fått förfrågan om att anställa människor med X antal kronor i bidrag trots att han inte behöver personal. Mår människor bättre att ha en "anställning" genom bidrag trots att de inte är behövda? Samma bidragspengar men nu kallas det något annat. De har bara flyttat runt bidragen och kalla det något annat som inte heter bidrag, exempelvis RUT som blivit ett bidrag för de icke bidragsbehövande, medan tidigare bidrag kanske var till de behövande.
Slut från mig ... och trots allt så hoppas jag att du får jobbet oavsett bidrag eller ej.
Nämen raringen - den blå blomman på slutet vittnar om att mycket kommer att vända sig och att du ska kunna se ljusare på tillvaron. Vad beträffar sjukdom och värk är ju det kanske sådant som inte ger sig i första taget, men kanske kan öven en positiv strimma leta sig in där. Den svårt sjuke får kanske somna in i lugn och ro - och värktabletterna kanske fungerar bättre och bättre?
Att arbetsgivare och förs.kassa ska kommunicera bättre är ju en dröm att be om, men kanske även den kan uppfyllas.
Jag försöker gjuta positiva tankar över dig och ber en stilla bön att det ska ljusna för dig och att du snart ska vara tillbaka igen.
Kram till min fina vän från
Eleonora
Skicka en kommentar