Vi går där hand i hand.
Munnen går i ett. Jag lyssnar med ett halvt öra.
Själv går jag och njuter av den lilla handen som ligger i min. Lilla... Den är snart lika stor som min.
I sin iver att berätta mer trasslar han in sina svettiga fingrar mellan mina.
Jag njuter...
... av att den stora, lilla killen så självklart fortfarande tar min hand. Att han fortfarande vill gå hand i hand med mamma.
Jag njuter...
... av mjukheten.
Jag njuter...
... av stunden tillsammans med min son ♥
måndag 6 augusti 2012
Hand i hand
Upplagd av Laila kl 19:29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mysigt!! Snart så är handen ännu större och då vill han gå själv :)
Men njut så länge de varar!
Kram
Fint!
du skiver helt otroligt fint önska jag med kunde skriva bättre .Cancer som du skrev hålle med så många som har det ;( Min mormor gick bort för ett par veckor sen och den var en tumör i magen ;( Men hon vart 92 och det gick bara på någon vecka så hpn slapp ligga och lida .Ha en bra dag
Så otroligt mysigt inlegg du kom med her skulle kunna varit hämtat från min vardag med, fast tilfällena blir färre och färre...
Det var då trevligt att du följer mina bilder som en liten fluga - det lät så mysigt!
kram och välkommen tillbaka!
Skicka en kommentar