Jag hann se solen i morse innan ovädret drog in.
Jag hinner se solen nu innan den går ner för dagen.
Men även fast solen skiner så har vi tänt ljusen runt oss, Fredrik och jag.Vi sitter nära, nära och pratar mycket. Vi har tittat på en del foton.
Vi minns och torkar varandras tårar...
Två år sedan mamma dog.
Det känns som det inte var så länge sedan hon fanns här och ändå känns det som en hel evighet sen.
Det värker så inne i mitt bröst och jag känner mig så otroligt ensam.
Jag fortsätter hålla ljusen tända ikväll, mamma. Bara för dig ♥
3 kommentarer:
En massa kramar till dig.
Det är så sorgligt att förlora någon, men ni verkar finna tröst hos varandra, kram på dig!
Kram till er, skönt att dela sorgen och minnena med någon!
Skicka en kommentar