I början av veckan kom det ett samtal.
Arbetet som jag vart uppsagd ifrån i höstas, vill ha tillbaks mig nu när belastningen börjar öka igen.
Oron och stressen började mala i magen. Allt det som var det tuffa och svåra att bära i somras när jag var där. Känslorna, tårarna här hemma... Allt bara kom tillbaks!
Hur skulle jag kunna ta det med min SIUS-konsulent? Jag som mer än något annat vill ha ett jobb... Hur ska jag kunna berätta så hon förstod att det inte var jobbet, det var så mycket annat runt om.
Hon lyssnade.
Hon förstod.
Hon hade själv lite varningsklockar inför det hela.
Hon uppskattade att jag vågade berätta så öppet.
Tack
Jag är lugnare nu
Men likt förbaskat finns sorgsenheten kvar. Den att inte vara behövd, att ingen vill anställa en...
torsdag 28 februari 2013
Det kom ett samtal
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kikar in och önskar dig en fantastisk fredag.
Kramar.
Styrkekramar.
Jag tror att alla är behövda, och det är strongt att kunna säga ifrån. Man skall kunna få må bra på arbetet.
kramar
Ann-Mari
Skrev här i förrgår men det strulade för mig så jag fick logga ut.
Hur som helst - bra att du har en talbar kontakt när det gäller ditt arbete. Jag önskar så - av hela mitt hjärta - att du snart ska finna ett arbete, som du kan trivas med. Du vill ju så gärna och det är trist att du ska behöva gå och vänta så här. Kanske något helt nytt - inte inom ditt gebit??
Lycka till sötaste vännen och stor kram
Skicka en kommentar