Genom persiennerna....

...ser jag nog att du lyser där ute från en klarblå himmel. Det gör mig glad även om jag inte kan njuta av dig fullt ut just nu. Men jag fortsätter bliga på dig med mina närsynta febriga ögon

2017.... Vad fan håller du på med!?
Krock
Sjukdomar
Operation
Sjukdomar
och lite mer sjukdomar...
Jag kan bara sucka och skaka på huvudet.

Tredje dagen med feber, tack och lov, på väg ner från sina över 40°.
Samtidigt slår jag pannan blodig med en nykär tonårson som har enormt mycket läxor. Å ett X som hellre prioriterar nya kärlekens problem med hennes barn än sin sons.... just läxor.

Ytterligare än storhelg knackar på dörren. Planer smids runt omkring mig. Folk träffas för att äta, prata och skratta. Känner hur ensamhetens näve tar ett järntag om hjärtat. Saknar familj och vänner mycket nu

Idag biter jag ihop! Inte gråta med feberhuvudvärken snälla Laila!
Men ensamt är det....

En sak har jag bestämt iallafall! Blir jag bara feberfri under påsken ska jag sätta mig på en bänk. Gärna nära vattnet som vi har gott om här i stan. Där ska jag sitta och låta dina strålar klappa min kind. Innjuta värme och hopp i mitt hjärta
Men än så länge får jag bliga på dig genom fönstret....

Inköp

Igår gjorde jag ett litet vårinköp hem till vardagsrummet. Jag kände att jag behövde pigga upp med lite nya blommor i det fönstret. Å för att få in lite färg och vår..... Påskliljor!

From The Winter’s Tale by William Shakespeare.

Min son

För nästan prick 16 år sedan föddes en liten pyremoj. En stor klump som hade bråttom ut i livet...
Full av nyfikenhet, humor och en svada som slår det mesta har han tagit sig an allt som finns runt omkring honom.
Han har fått sin beskärda del av att se hur tuff skolvärlden kan vara.
Redan på dagis märktes att han var en ensamvarg,  om än en social sådan.
Klass 1-6 var bitvis ett rent helvete! Många skulle kallat oss curlingföräldrar. Det blir många föräldrar till bokstavsbarn kallade av folk som inte vill eller kan förstå.
Lagom till "pyret" skulle börja 7:an separerade jag och hans pappa. För att göra en drastisk ändring i hans skolliv (Jo då mycket hade hänt innan. Allt skedde i diskussion med honom själv) valde vi att skriva honom på pappans adress. Det för att tvinga fram ett skolbyte vi så länge kämpat för.
Han hamnade i en skola där lärarna lyft honom, där lärarna haft mejlkontakt med oss föräldrar, där lärarna hjälpt honom, där lärarna lyssnat på honom, där lärarna hört av sig när han varit hemma någon dag, där lärarna plockat upp små korn om hans intressen, där han för första gången själv kan vända sig till flera olika lärare för att be om hjälp och där jag för första gången möter en glad och pratig kille när skolan är slut.
I juni då är det dags för nästa stora steg ut i livet...
Hur i fridens dar ska jag någonsin kunna tacka dessa lärare?  <3 3="" nbsp="" p="">
Hans 16 års-dag ville han inte fira med gamla mamma och pappa. :-P
Han har hittat kärleken! Lite komplicerat pga avstånd, men är man kär så är man.

Det märks att mycket är på gång i hans liv, i hans inre. En tonåring med allt vad det innebär...
Å tydligt ser jag hur band nu ska klippas till oss föräldrar. Saker som förut behövdes puffas, peppas och fixas med ordnar sig numera av honom själv. Steg där vi som föräldrar behövdes som stöd är borta.

För mig känns det snopet, till viss del tomt. I hela hans skolliv har jag funnits som en "hejaklacksledare", alltid steget före för att hindra härdsmältan inom honom. Nu behövs det inte lika mycket.
Tomt, ja....
Men jag låter det ske, för det är så det ska vara.
Någon håller på att bli stor...
Band ska klippas.
Mitt hjärta fylls med så mycket kärlek till detta "pyre" som gjort ytterligare stora framsteg dom sista månaderna.
Oavsett vad, så är hans mammas lilla pyremoj fortfarande, beredd med pompom för att heja fram honom 

Apropå gårdagens inlägg

March, when days are getting long, Let thy growing hours be strong to set right some wintry wrong. ~Caroline May

Jag och blommor

I köksfönstret står orkidéerna och blommor som galningar. Det har dom gjort halva vintern. Jag vet inte vad det är med mina blommor som inte fattar att dom ska vila under vinterhalvåret.... :-D
Jag sköter om dom och är tacksam för allt det vackra dom ger mig.
Man kan ju säga att vi tar hand om varandra.

Två månader sen...

Nu har det gått två månader sen jag krocka med bilen.
Det som finns kvar nu är en svag antydan till brunt fortfarande på höger bröst och en liten ömhet på magen där jag hade en svullnad och blåmärke tidigare.

 Snön har den här veckan vräkt ner över Södertälje. (Tack mamma, du kan sluta skaka duntäcken nu) ;-) Å visst älskar jag snön, men....
Det gör inte kommunikationerna! %¤¤/)=X=
Så mycket strul med tågen bl.a. Nu saknar jag bilen något enormt!
För herre jösses som kroppen värker sönder just nu av allt stående och väntande.

Idag ska jag ta mig ut på en långsam stilla promenad och njuta av solen iallafall.
I skidbacken, här i stan, är det fullt ös i skidliften. Den ser jag bra ifrån mitt köksfönster.