Ibland kommer det över mig en sån där galen "ha-känsla"!
Inte att jag måste handla just den tröjan eller den pysselsaken utan om mat.
Idag var det dags för den årliga nojjan på småfralla.
Småfralla med kokt skinka och ett glas mjölk...
Fråga mig inte var den kommer ifrån. Den pluppar upp när man minst anar det, ca en gång om året. Så det är ju, tack och lov, inte ofta.
Nyttigt? Inte det minsta!
Gott? Mmmm...
Håller just nu på att stilla begäret som mest. :-P
Men först ska ni få se det allra sötaste gudbarnet!
Får jag lov att presentera David som just blivit 5 månader. En dag kommer hans gudmor att äta upp honom! För när han ler då smälter han snö....
Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Hon finns med mig på ett eller annat sätt hela tiden.
Senast i veckan ville jag ringa henne och tala med henne.
Jag skulle vilja att Fredrik får vara med henne.
Jag skulle vilja att hon träffar mitt underbara gudbarn.
Jag skulle vilja berätta saker för henne.
Jag skulle vilja göra saker med henne.
Jag skulle vilja bara vara... med henne.
Å så dök den här bilden upp på Facebook
Sen i lördags har den här låten rullat fram och tillbaks mellan hjärnhalvorna!
Ja, jag tycker om den.
Men hallå hjärnan!
Du behöver inte köra den på repet så den blir tjatig!
Fredriks röst hörs från ena toaletten:
- Får jag skriva graffiti på toalettens vägg?
Svaret blir förstås ett nej!
Samtidigt är ju fröken Nyfiken intresserad av vad det mot förmodan då skulle stå.
Svaret blir:
- Mamma + Pappa = Mig
Det är nästan så han skulle få göra det...♥
Ha en underbar helg nu gott folk!
Själv blir jag fadder till lilla David imorgon. Det är nämligen dags för dop i Sankta Ragnhilds kyrka här i Södertälje. Ett problem återstår... Mina kläder! I hate this! :-\
Efter en måndag em/kväll i totalt kaos (jag säger bara läxor) så spred tisdagsmorgonen ett lugn.
Tack, det behövde min själ!
Fredrik lallade iväg till skolan i ett lugn.
Per har ledig vecka för att det just nu är brist på jobb. Han drog in till Stockholm för att kolla in lite av alla avspärrningar inför Mr Presidents besök.
Å Laila... Hon sitter här och försöker peppa sig själv inför en arbetsintervju.
Jag vågar inte hoppas någonting ang. jobbet. Men jag kan ju alltid hoppas att det är något seriöst den här gången. Tjejen lät trevlig som jag fick prata med i alla fall.
Imorgon ser jag fram emot att få träffa Pia igen.
En kvinna jag träffat via bloggvärlden. Jag tror det är två år sedan sist... Det var så kul för kontakten bara satt där som en smäck på en gång. Å vad jag behöver detta! :-D
Praktiken som jag haft har upphört. Allt enligt ett samtal från Arbetsförmedlingen idag. Inte ett ord från chefen...
Jag var hemma och hade VAB en gång för mycket tydligen. Men då var vi tillbaka på det där med ekonomin.
Så det är bara att börja djupdyka än intensivare igen då på Platsbanken. Been there, done that liksom ganska mycket.
Annars får ni gärna hålla några tummar åt mig på tisdag. Ska till ett annat arbete och presentera mig där. Betydligt närmare och känns lite seriösare också.
Nu buntar jag ihop mig själv och kryper till kojs.
Dröm så fina drömmar alla där ute. ♥
-Kom, sa han. Ta min hand så går vi tillsammans. Det blir bra Laila.
-Leder du mig för en gångs skull då, undrade jag?
-Ja-a, det gör jag!
Tyst tog jag hans hand, kände värmen. En liten trygghet ...
Tyst frågade jag hur hans väg såg ut.
-Det är en skog och så kommer det en bro och så är det en portal på andra sidan.
-Hur ser bron ut?
-Den är av trä och ingen hängbro utan den går uppåt, som en kulle liksom.
Hur ser din ut då?
-Jag går på en skogsstig och sedan öppnar sig skogen och stigen går ut på en äng. Högt gräs och blommor välkomnar mig ut.
Man ser inget speciellt. Man går bara ut på stigen, vandrar några meter ut och sen är man bara där... helt plötsligt bara.
-Så är det för mig också när man gått genom portalen.
Vi håller fortfarande varandras händer.
Tyst funderar jag på hans bro och portal. Kanske funderar han på det jag har berättat.
-Godnatt hjärtat, säger jag tyst till honom.
-Godnatt. Du ska se att det blir bättre imorgon.
Där ligger vi och håller varandras händer på väg mot Drömmarnas land.
Olika vägar, samma mål
Käre sonen...
Som vet att jag drömt så mycket mardrömmar sista tiden
Som vet att hans mamma just nu mår dåligt i kropp och själ
Min stora lilla 11-åring ♥
Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag! :-(
Jag har 50% praktik nu. Har man praktik får man ingen lön utan jag går på aktivitetsstöd. Aktivitetsstödet får jag för att mina a-kassedagar är slut.
För detta får jag 2300 kr/månaden.
50% och 2300 kr I M Å N A D E N!
Den resterande halvan har jag tyvärr sjukersättning pga en knäskada way ago. "Sjukpensionen" på dom resterande 50% ger inte särskilt mycket. Det är nämligen så att den räknas på vad jag tjänade när jag vart sjukpensionär ca år 2005. Alla vet väl vid det här laget hur ofta det räknas upp...
Det säger sig självt att min ekonomi inte är bra.
Jag är ledsen regeringen. Jag vill jobba och tjäna pengar, men folk är inte så pigga på att ha en handikappad på 50%.
Det som gör mig förbannad nu (det är mycket som gjort det under alla år kan jag säga) är när den fd generaldirektören på Arbetsförmedlingen, Angeles Bermudez-Svankvist, som fått sparken från sitt uppdrag tjänar 142 400 kronor i månaden.
Men hallå!
Hon missköter sitt jobb, får sparken och har mage att dessutom fortsätta tjäna 142 400 kr I M Å N A D E N i ett år till!
Det är ungefär vad jag har i årsinkomst...
Tack för det Fredrik Reinfeldt och Hillevi Engström
Mitt i natten gör det så ont, så ont
Svårt att andas, tårarna strömmar ner för kinden
Ser dig framför mig på din dödsbädd
Hör dina andetag
Ser in i dina ögon en sista gång
Känner din hand i min, hur jag stryker ditt hår
paniken
saknaden
Mitt i natten gör det så ont, så ont
Men jag låter tårarna strömma
Jag saknar dig så lilla mamma ♥
Klarblå himmel åt ena hållet.
Lite dis ännu kvar åt det andra.
Jag hör småfåglarna kvittra och barnens lek från Fredriks gamla dagis.
Sensommarsolen värmer skönt i ansiktet.
En morgon vid en busshållplats...
Fredriks skola har dragit igång.
Min praktikplats lika så.
Lite tufft att få tiderna att gå ihop så här på morgonen i och med att Pers jobb också flyttar runt med hans skifttider.
En missad buss och jag fick 10 minuter att hitta mitt lugn. Ett lugn jag verkligen behöver!
Många frågetecken runt praktiken som gjort att jag även under semestern gått med en inre stress.
Idag är det också möte med Arbetsförmedlingen ihop med arb.givaren.
Fler frågetecken eller rätas dom ut idag?
Idag är vi bara hemma!
Vi kom hem igår efter två dagars vandring runt på Kolmården.
Idag betalar jag dyrt med värk. Allt gående och sovande i tält har sitt pris... Jag vet att det kommer och jag vet att det kommer hålla i sig några dagar men det är det värt!
Så mycket jag fått sett och så mycket jag fått uppleva genom Fredriks ögon. Vilken lycka för en djurintresserad kille! Han som hela tiden pratat om att bli polis börjar numera vackla i sitt beslut... Kanske har vi en blivande djurskötare/delfintränare på g. ;-)
