*morrar*

Nerverna kryper utanpå!
Irritationen bubblar inombords!
Mysigt humör jag känner mig på... :-\

Fredrik far och flyger och studsar runt.
Brorsan har inte lyft många fingrar för att hjälpa till med lägenheten. Dessutom är han sjuk just nu.
Per och jag pratar om varandra och blir än mer irriterade.
Jag får ingen chans att vara ensam. Känns som alla river i mig. Måsten hit, måsten dit.
Gråt, frustration och fan vet vad ligger på lur och håller på att rinna över.
Jag dansar på kanten just nu...

Fredasmys

Idag har Fredrik bestämt att det ska fredagsmysas här!
Jag förstår honom.
Ända sen allt med mamma startade så har han blivit väldigt eftersatt. Han har dessutom haft svårt att se varför jag behövt fara runt som en skottspole ända sen hon vart sjuk. Inte vart det ju bättre efter hennes död här...
Så idag myser vi nära, nära varandra.

Imorgon går det sista från mammas lägenhet.
Sen är det slut, finito, empty.
Lite blandade känslor är det just nu. Men mest känns det skönt att bli av med den. För det är inte längre hennes lägenhet.
Under tiden har jag blivit 30 är äldre och som en urvriden disktrasa.

Sen börjar höstlovet.
Då ska Fredrik och jag bara vara! Det behöver vi båda två.
Vi har bara bestämt att vi ska till Sydpoolen, baka bröd och skriva ett brev till hans brevvän i USA.
Låter inte som en hektisk vecka precis. Just så kommer det också att förbli!

Här tränas det!

Idag tränar Fredrik cello.
Bl.a den här låten! Å bra går det dessutom! :-)

En fredag startar

Här tar vi (läs jag och mina löss) hand om tvätt, packar upp lite mer av mammas saker och så ska jag ta hand om alla hennes papper. Det är dags att skicka iväg till alla företag som hon varit kund hos nu när vi närmar oss slutet.
Snart är allt över och det finns inte något mer som jag kan göra för henne.
Vad händer då?
Sätter man sig rakt upp och ner, stirrar som ett fån och låter sorgen ilsket riva tag i en?
Kan den riva ut min sorgsna värkande själ?
Snälla?
För i såna fall sätter jag mig gärna rätt upp och ner och väntar!
Sen.. den sista oktober. Då när jag har lämnat ifrån mig hennes nycklar.
Då ska jag sätta mig ner

Passar på...

... att gnälla lite till!
Det är min blogg och jag gör som jag vill! :-P

Jag säger bara fullmåne! :-\
Imorgon, lördag, är den som fullast. (Ja, jag vet att min svenska är underbar)
Men redan i natt så spelar den mig spratt.

Gnäll

Huvudvärk
Ont i kroppen
Less på allt vad plockning heter i mammas lägenhet
Less på allt vad röra heter i vår egen lägenhet
Tårar över alla minnen man hittar efter henne
Försenad mens med en värk som är skapad av djävulen
Pengar, pengar, pengar...
... å så denna jävla arbetslöshet!

Gnäll, gnäll, gnäll
Nej, just nu ser jag inte så ljust på livet! That's the fact!
Det kommer väl bättre tider såsmåningom...
Tills dess är jag nog ganska osynlig

En punkt är avklarad.

Det är begravningen.
Nu ska vi bara tömma lägenheten på dom två veckorna som är kvar.

Idag är jag bara så trött!
Så "värkig" och lite sorgsen i min själ.
Måste få lite ro och vila.

Dessutom har Arbetsförmedlingen ringt och sökt mig....
Jag har inte orken just nu.
Men jag måste ta tag i det hela. Fast måste jag idag?

*suckar djupt*
Jag har inget att skriva om just nu egentligen.
Ändå finns det massor som behöver komma ut!
En annan dag kanske

Det är dags nu

Kära lilla Mamma,
nu är Din strävan slut
All smärta den är borta
och Du får vila ut
För allt vi vill Dig tacka
för kärlek rik och stor
För omsorg och all möda
Tack kära lilla Mor

Tjafs!

Huvudvärk! :-\
Jag har inte tid med sånt tjafs!!!
Är det någon som kan en trollformel som biter på huvudvärk?
Säg inte att jag ska ta 2 Alvedon och gå och lägg mig.
För det hjälper inte heller....
Försökte köra det knepet tidigare idag och vilade på mammas soffa.
Nopp, huvudvärken körde på i sitt eget race.

Men snart ska jag i alla fall gå och lägga mig!
Fast huvudvärken lär vara med imorgon också.
Då lär väl efternamnet vara Hell på den. Hur kul som helst...

Mammas favorit

Det gick en gammal odalman

och sjöng på åkerjorden

Han bar en frökorg i sin hand

och strödde mellan orden

för livets början

och livets slut

sin nya fröskörd ut

Han gick från soluppgång

till soluppgång

Det var den sista

dagens morgon

Jag stod som harens unge

när han kom

Hur ångestfull jag var

inför hans vackra sång

Då tog han mig

och satte mig i korgen

och när jag somnat

började han gå

Döden tänkte jag mig så

Bo Setterlind

ur "Dikter från San Michele", 1954

Snart en månad sedan...
Du dog, framför mig, i din sjuksäng.
Där drog du dina sista andetag medans jag höll dig hårt i handen och strök din panna, din kind
Jag undrar så om du hörde all min kärlek jag ville ge dig? Från mig, från oss alla... Dom säger att hörseln är det sista som ger upp. Men vem vet egentligen?
En månad...
Nyss och en evighet
På fredag möter jag dig för sista gången.
Varför?

En liten söt bild

En liten söt bild med en utmaning har jag fått från Carina.

Nu ska jag också berätta tre saker som står mig varmt om hjärtat

1. Min son, förstås. Njöt nyss av gosa med hans mjuka kinder. Man får väl passa på tills det blir skäggstubb på dom. ;-)

2. Vatten, hav/sjö. Där får jag ro i min själ.

3. Mina vänner som jag fått på äldre dar. Dom är viktiga! ♥

Sen ska jag visa en favoritbild....

Hur nu det ska gå till när jag har så många. :-\

Jag är nog lite för trött i huvudet för att fixa det just nu. Bilder dyker ju ändå upp här med ojämna mellanrum. Så småningom kanske fotolusten kommer tillbaks.

Sen ska jag skicka vidare den 5 stycken andra.

Jag väljer:

Maria, kolla vilken talang hon är! :-o

Sollan, min "syster"

Soffy, en människa i cybervärlden som finns där för mig

Anjocapi, och en till lika underbar medmänniska

Elin, med sina underbara barn

Hon var där!

I lördags var hon där! Jag såg henne!
Vi kom på gården och jag tittade upp mot hennes köksfönster.
Hon stod där. Log lite och torkade händerna på handduken... Hon såg lite trött ut, men glad.
Jag öppnade dörren. Det luktade mamma!
Fan! Vad jag saknar henne!
Jag gillar inte att rota runt och härja bland hennes saker. Två veckor kvar i lägenheten och sen är det slut.

Av en tillfällighet började vi prata jul igår vid hennes köksbord.
Jo men tjena hejsan hoppsan liksom!
Augusti, september och oktober har ju bara försvunnit.
Ted och jag bara skakade på huvudet. Jul, vilken jävla jul? Första julen utan mamma och jag vill inte ens tänka på det. Traditioner är ställda på sin ända och nu ska nya skapas. Men det vette sjutton om jag vill göra det i år... :-\

Nu ska vi iallafall äta middag!
Det sägs att man behöver mat. Fast jag har ju att ta av. ;-)
Men helt ärligt. Det är mycket som är totalt upp och ner i det här hemmet just nu. Mat är bl.a den biten. Så just nu är vi lite dåliga föräldrar.

Lider så med Fredrik

Vad jag önskar att jag kunde göra nått för Fredrik....

Varje dag kommer det något om mormor.
Frågor, minnen, konstateranden
Han är som en radar på mig och mina känslor.
Han är så trött. Ändå har han så svårt att komma till ro på kvällarna....
Nu börjar jag t.o.m. se att han är mörk under ögonen!

Vad jag önskar att jag kunde göra nått kul för honom.
Nu om nått skulle han behöva komma bort ett tag, få skingra sina tankar, göra nått roligt.
Hans andningshål var mormor...

Men oktober ut kommer att vara ett kaos.
Om en vecka exakt är begravningen.
Det är den här månaden vi har på oss att rensa ut alla hennes saker ur lägenheten.
Det finns inte tid för så mycket annat.
Dessutom är det på helgerna jag kan få hjälp av brorsan eftersom han jobbar annars.

I november kommer höstlovet.
Går här och funderar på om Fredrik ska få hoppa fritids eller om det är bra att han är där. Då kanske det händer något kul trots allt.
Å andra sidan kanske vi kan göra roliga saker själva... om jag inte brakat ihop totalt av sorg och värk.
Hjälp vad livet ska vara upp och ner.

Tyst och tomt

Japp, det är det på den här bloggen.
Varken hjärna eller kropp fungerar just nu.
Det är lika mörkt och grått inombords som det är utomhus just nu.

Mer och mer kommer saknaden av mamma ikapp.
Jag kan inte ringa henne och rådfråga. Jag får inte höra hennes röst mer.
När man kommer in i hennes lägenhet så luktar det mamma. Man bara väntar sig att hon ska titta ut från köket och säga:
"-Vad är det för ett troll som kommer?"
Jo då, hennes troll springer där. Runt i hennes lägenhet, snokar och slänger.
Men mamma Troll saknas... så enormt.

En vecka kvar imorgon. 15 oktober... Då är det dags för ett sista farväl och jag bävar så.

Det är fascinerande...

Jag har alltid sagt att det är skillnad på kompisar och vänner.
Nu när jag närmar mig 45 år väldigt snabbt (var det verkligen jag som skrev ut min ålder? :-D) så inser jag att jag aldrig haft många vare sig kompisar eller vänner runt omkring mig i mitt liv.
Nu på äldre dar har det blivit ändring på det. Mycket tack vare Internet! Det vet jag att jag babblat om förut. Fast just nu är jag för lat för att leta upp det inlägget och länka till det.

När jag går igenom en av de svåraste stunderna i mitt liv så slår mig en sak:
1. Människor jag inte lärt känna och andra som "bara varit" dyker upp och ger mig ett enormt stöd. Både "riktiga människor" och Internet bekanta... En värme sprider sig i mitt hjärta. ♥
2. Människor jag trott varit kompisar visar sina hjärtan för mig. ♥
3. Människor jag trott varit vänner är tysta och borta... Jag står häpen kvar!
4. Å så dom underbara vännerna Som man trodde sig kunna lita på och som det visar sig att man också kan. :-) ♥

Tänk vad man får omvärdera folk.

Kursalster

 Maskning.
Vad stämplarna heter får jag återkomma med. Men dom finns på Skapa Hobby.

Distress + vatten + knöla ihop + torka. :-)

Spotlight
Stämplar Penny Black

Är rädd

Idag går jag på slak lina.
Steg för steg, mycket långsamt.
Darrar inombords.
Är livrädd och tårarna vill komma när som helst.
Jag måste vara stark! Inte visa Fredrik mer ledsamhet nu. Han har det nog så kämpigt själv.
Men varför ska allt braka samtidigt?

Mamma!
Jag vill ringa dig och prata av mig.
Höra din trygga röst
Komma hem till dig och sitta i ditt trygga hem.

Fan!
Jag kommer att drukna idag!
Varför ska jag känna mig så otroligt ensam för...?

En lägenhet i kaos

Det känns som den här lägenhet är i total kaos ända sen vi kom hem från Skåne. Allt vart ju så upp och nervänt när vi landade här i mammas stroker. Ett evigt åkande fram och tillbaka till sjukhus etc.
Den här helgen hamnar mitt i en väntan på dödsboanmälan, begravning och tömma mammas lägenhet. Ett vaccum... Vi får inte göra något mer och vi kan inte göra något mer just nu.
Så bestämde vi att den skulle bli lugn. Hämta kraft!
Tvättmaskinen gör sitt jobb.
Jag har diskat lite.
Per har handlat lite till middagen ikväll.
Per och Fredrik fixar lite av Fredriks alla läxor.
Å så här lär väl kvällen fortsätta.
Var det någon som sa att vi skulle behöva storstäda?
Nej, jag tyckte väl det. ;-)

Så tomt

Känner bara för att slå en kort signal till mamma och prata.
Så slår insikten till!
Hårt och brutalt träffar den i mellangärdet.
Det gör ont. Jag biter ihop. Tårarna stiger i ögonen.
Jag ringer brorsan istället.
Inte riktigt samma sak...
Men det är en röst iallafall.
Likt förbannat finns tomheten kvar efteråt.