Vad jag önskar att jag kunde göra nått för Fredrik....
Varje dag kommer det något om mormor.
Frågor, minnen, konstateranden
Han är som en radar på mig och mina känslor.
Han är så trött. Ändå har han så svårt att komma till ro på kvällarna....
Nu börjar jag t.o.m. se att han är mörk under ögonen!
Vad jag önskar att jag kunde göra nått kul för honom.
Nu om nått skulle han behöva komma bort ett tag, få skingra sina tankar, göra nått roligt.
Hans andningshål var mormor...
Men oktober ut kommer att vara ett kaos.
Om en vecka exakt är begravningen.
Det är den här månaden vi har på oss att rensa ut alla hennes saker ur lägenheten.
Det finns inte tid för så mycket annat.
Dessutom är det på helgerna jag kan få hjälp av brorsan eftersom han jobbar annars.
I november kommer höstlovet.
Går här och funderar på om Fredrik ska få hoppa fritids eller om det är bra att han är där. Då kanske det händer något kul trots allt.
Å andra sidan kanske vi kan göra roliga saker själva... om jag inte brakat ihop totalt av sorg och värk.
Hjälp vad livet ska vara upp och ner.
fredag 8 oktober 2010
Lider så med Fredrik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Förstår att du och din familj har det mycket svårt just nu tyvärr! Sänder en massa varma tankar och kramar till dig/ er:)
TUSEN TACK snälla gulliga du för dina ord som alltid värmer och gör mig så glad:) Du är så himla god och snäll:)
Önskar dig också en riktig underbar helg och allt det bästa till dig:) Kramar från lilla Inger vännen:)
Fy så tungt. Fråga honom om han vill vara på frita, sätt er ner med almanackan båda två (alla tre) och planera lite. Han förstår nog att ni måste fixa en massa, kanske han kan hjälpa till? Du kan ju förklara att mormor skulle blivit glad, han kanske kan få välja ut någon liten sak från hennes lägenhet som han vill behålla etc. Gillar han att rita och skriva? Då kan han göra en bok om mormor, skriva ner roliga minnen och klistra in foton. Sen planerar ni in någon rolig sak efter allt jobb; gå och fika, bada, skogsutflykt.
Det är sorgligt att han skulle behöva "lära sig" så här tidigt i hans liv att separationer är en del av livet. Men han kommer att klara det.
Kommer han att följa med på begravningen? Flickorna mina var fem år när min pappa dog och de var med.. De var ju med när han dog hemma så det var viktigt för mig att de fick följa med hela vägen. Men ansvaret för dem på begravningsdagen tog maken.. så jag fick koncentrera mig på min sorg o saknad..
Kram min vän!
Åh - Soffy har massa bra förslag! Själv tänkte jag mest att det kanske inte är så mycket "kul" som behövs - han kanske mest behöver lugn och lite vila på höstlovet? Vara hemma och mysa kanske är precis vad han behöver?
Jag tänker så mycket på dig, och dina inlägg känns ända in i själen. Ta hand om dig! *kram*
tjing
tankar o kramar
Vi kanske kan hitta på något med Fredrik, kolla akvarius eller vad det heter?
kram
Skicka en kommentar