söndag 16 september 2012

Släkten i Hälsingland

Rättare sagt så är det Pers släkting. Hans morbror som jag skrev om här. Han som vart så otroligt glad över att se svärmor, Per och Fredrik igen. Ja, även mig vart han glad över att se, men jag kunde bara vara med över en dag.

I torsdags fick han också somna in från sin cancer. Den som gjorde att det bara var skinn och ben kvar av honom. Men ändå så oändligt glad över att vi kom, kämpade tappert för att vara med även fast orken tröt.
Nu får han vila...

Så väninnan M... Henne som jag skrev om här. Jag har inte hört något ifrån henne sen sist. Har inte vågat ringa om hon har det tufft och orken tryter. Jag ska nog skicka några rader till henne igen, bara för att så där.



Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort

 Text: Marie Fredriksson 

Tro och lite ro är det ända jag ber om nu. Tycker jag fått min beskärda del i livet nu för ett tag...

Idag suger jag tag i badrummet! Snart...
Fredrik och jag badade tillsammans. Förstås vart det stopp i avloppet och någon cm vatten över hela golvet. Det har tagit tre timmar för vattnet att rinna undan... :-\ Men jag fortsätter vänta på jouren innan jag börjar härja med det.
Sen suger jag i det! :-)

Hur roar ni er på söndagen då?

4 kommentarer:

Sofia sa...

Kramar till er alla, hoppas ni får lite andrum nu och att inga nära och kära drabbas av sjukdom på ett tag iaf.

Anonym sa...

Kram Laila, tufft för er!
Hihi, blev lite rolig läsning om stopp i avloppet och suga i det...Laila som slambil eller ?... :D

aino sa...

Kära du, du har verkligen fått din beskärda del och mer av elände och sorg! Förstår dig precis,för som du vet är jag i samma situation. Har inte skrivit om det i bloggen, men också min syster kämpar mot cancer.
Jag begriper inte hur mycket tårar man kan producera, jag gråter lika mycket som din björk dricker vatten.
Och du har så rätt att när man är så sorgtyngd, är det enda man vill ha är lite framtidstro och ro...
Tänker på dig!
aino

Eleonora sa...

Ja du min vän har då verkligen fått känna av att du lever. I verkligheten och med alla de händelser som dyker upp. Livet har många sidor ibland, som kan vara svåra och jobbiga att ta emot. Jag tycker du är duktig, som klarat av så många motgångar.

Sköt om dig och en fin höst vill jag hoppas att du ska få. Kram