Jag har alltid velat ha ett änglaspel. För mig har det varit rogivande med plingandet.
Kommer ihåg hur jag som barn satt hos min moster och fascinerat tittade på änglarna som dansade runt, runt...
För många år sedan tjatade jag på Per om att jag ville köpa ett. Men, nej! Han skulle bli vansinnig på det jäkla pinglande!
Men när fan blir gammal...
© Laila Söderström
Nu är det visst någon som sitter här och tycker det är liiite rogivande trots allt. "Å min farmor hade ju sånt... Det är ju lite barndom trots allt"
Jo, jo... ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar