Ja jag vet!

Det är en kärleksvisa
En visa för ett par
Jag kan tänka mig att för en lång tid framöver kommer det stå många brudpar och lyssna till denna vackra visa.

Men för mig fick igår orden en liten annan innebörd...
I den första hälften av låten gick orden direkt till min mamma.

Min kära mamma och vän...
Var inte rädd
Jag går bredvid dig

Tack Sarah för en så otroligt vacker text!
Tack Sarah för en otroligt vacker sång!
Förlåt Sarah för att jag inte tolkar den som den kanske ska göras.


Kärleksvisan
text: Sarah Dawn Finer
musik: Sarah Dawn Finer och Peter ?




Var inte rädd
Jag går bredvid dig
Kom ta min hand
Jag håller i dig
Här i min famn
Kan du våga tro
Sänk dina murar
Jag ger dig ro

För att jag älskar dig
Så som du är
Å jag vill ge dig allting
Jag har
Å låt mig få bära dig
När du är
Svag
För du betyder allting för mig

Va inte rädd
Jag går bredvid dig

Nu är jag din
Och nu kan jag andas
Här blir jag kvar
För här vill ja stanna
Se på oss nu
Livet är vårt
Ser du den framtid
Som vi
Vi kommer få

För att jag älskar dig
Så som du är
Och jag vill ge dig allting
Jag har
Å låt mig få bära dig
När du är svag
För du betyder allting för mig

Ja jag ska älska dig
Så som du är
Å jag vill ge dig allting
Jag har
Och låt mig få bära dig
När hoppet sviker
Du betyder allt för mig
Var inte rädd
Jag står bredvid dig
För du betyder
Allt
För mig

Mitt hjärta sjunger! :-)

Idag är jag glad.
Idag sjunger mitt hjärta.
Idag känns allt lite lättare för en stund

Mamma gör små, små framsteg.

Idag var det en logoped hos mamma och gjorde en lite större undersökning på henne.
Jag fick svaren uppläste för mig i telefon av en sköterska.
Helst hade jag velat vara på sjukhuset och krama om mamma på en gång. ♥

Hon hade lyckats att svälja själv, både med sked och ur mugg. Så nu ska hon få börja med små smakpotioner. När sköterskan kom och berättade det för mamma så log hon brett till svar.
Hon hade skrivit sitt namn. I och för sig med lite extra bokstäver i, men skrivit har hon i alla fall.
Skrivit en mening under diktamen (också med lite extra bokstäver i.)
Föra ihop rätt ord till rätt bild och tvärtom.

Dessutom har hon pratat! Mycket tyst och som en viskning. Det är 2,5 v sedan jag hörde nått hummande ur henne överhuvudtaget

Så idag är jag glad och lättare i sinnet. Jag fortsätter hoppas

Jag sjunger!

Det gör jag gärna. Om jag har sångröst?
Hur sjutton ska jag veta det? Jag sjunger ändå! :-P

Sen allt det här med mamma har hänt så har jag inte orkat...
Bilen är ett jätte bra ställe annars att sitta och sjunga på.
Men på dom här veckorna så har det liksom inte gått där heller!
Det har kännts som en enorm sten över mitt bröst. Den går liksom inte att rubba. Den har bara legat där och tryckt.
Att ta det där djupa andetaget för att börja sjunga har kännt mig så övermäktigt!

Idag bara hände det.
Jag tog andetaget!
Fredrik och jag satt och joddla i bilen i godan ro.
Då kom det som en blixt från klar himmel att "här sitter jag och sjunger".
Å det kändes helt okej! :-)

Vi var hos mamma idag.
Hon var väldigt trött. Kanske beroende på ett smärtplåster av nått slag.
Jag fick prata med en läkare som kom in till oss.
Hon undrade om jag hade nått knep för att dom skulle kunna nå henne. Jag var som ett levenda frågetecken!?
Men tydligen har dom svårt att få svar från henne.
Jag berättade (för 7985:e gången) hur vi gör.
Jag drog som vanligt in mamma i pratet när läkaren och jag pratade. Jag tycker inte man pratar över huvudet på någon!
Det vart allmänt prat och lite skämt.
Läkaren tyckte vi hade en underbar kontakt och kommenterade det det hela med "man ser att ni har en speciell kontakt och står varandra nära".
Jag vände mig mot mamma och klappade henne på kinden. Jag ser tårar i hennes ögon, men också ett leende.
Lilla mamma ♥
Läkaren förstod att det går visst att kommunicera med henne! Det var det allra viktigaste idag!

Imorgon tar vi nya tag

MItt tusende inlägg

Då borde det ha varit nått roligt.
Men jag är inte särskilt rolig just nu...
Men jag har varit duktig! :-)

Banksamtal avklarat.
Så nu vet jag hur jag ska fixa mammas räkningar den här månaden i alla fall.
Men jag behöver lite hjälp från sjukhuset.

Mammas vårdcentral
Dom ska återkomma

Kulturskolan
Åter imorgon

Nu åker vi och hälsar på mamma!

Igår, idag, imorgon

Tankad
Tankad på skratt, på prat, på vänskap
Så otroligt mycket det betyder! ♥

Per börjar jobba imorgon.
En vecka till innan Fredrik börjar skolan.

Huvudet brinner på mig.
Jag vill att Fredrik sista vecka ändå blir bra.
Den här sommaren vart så konstig för honom.

Skriver punkter på allt som rör mamma.
Det känns som det är så mycket information man tappat bort mellan sjukhusen.

Samtidigt ska jag söka jobb.
Det ska förberedas viktiga papper ang Fredrik
Var finns min ork?
Jag behöver hjälp...

Faller, druknar

Trippar på tårna
Stupet är nära
Tårarna bränner i ögonen
Klumpen i halsen gör ont

Jag vill bara öppna munnen
skrika och drukna

Jag säger bara en sak!

Min mage! :-(

Jag pratade stress tidigare.
Det är ingenting emot vad som rasat i min kropp nu ikväll...

Idag landade nyheten om att mamma flyttas från Strokenheten på Danderyd till Geriatriken på Löwenströmska sjukhuset.
Hon skulle köras dit kl. 15,00.
Jag som då inte är så van vid hur sånt här funkar säger inte så mycket mer.
Tar reda på vilken avdelning hon hamnar och när jag kan komma och hälsa på.

Det tar ca 30 min, högst, att köra mellan sjukhusen.

Om jag kommer 17,30 (för då tänker jag att hon hunnit "landa") så tar jag för givet att hon är där.
Nääää, säger personalen och jag börjar röra upp himmel och jord! >:-(
Straxt efter kommer min mamma.
När hon ser mig är hon snudd på på väg upp ifrån britsen. Då pratar vi om en halvsides förlamad person!
Hon börjar störtgråta och flaxar med sin friska hand för att nå mig. Att kalla det hyperventilera var bara förnamnet. Andningen var uppe ovanför öronen!
Sen satt jag fast! Hon vägrade släppa mig!
Jag har aldrig sett min mamma så rädd. Det var verkligen ren och skär fasa i ögonen!

Jag var med henne fram till kl. 20,30 nu ikväll. Då vart jag släppt av henne. Då var hon lugn och så fruktansvärt slut efter denna dag.

Ingen vet vad som har hänt henne under dom här timmarna mellan kl. 15 och 18.
Ingen har funderat på att efterlysa henne heller.
Enligt papprena så fick hon sin senaste matpåse kl 10. Men hallå.... Hon kan inte svälja och inte prata och så känns det som man har lämnar henne vind för våg! Dessutom har hon diabetes.
Hon var fruktansvärt svullen i händer och fötter, uttorkad pga matbristen och förvirrad.
När jag lugnt förklarade vad som har hänt, var hon är och vad som kommer att sker så lugnade hon sig. Fast frisläppt från handen vart jag inte! ;-)

Är det ingen som har förklarat för henne så hon förstått?
Det är så mycket frågor just nu inombords. Oro och stress också.
Jag måste smälta det här och ta det med avdelningen här framöver.

Stresshormoner i överflöd

När man är i den här situationen som vi befinner oss i just nu, så skulle lugn och ro vara nått att eftersträva.
Man kan ju tycka det i alla fall. Jag tycker det!
Då ska man inte gå på Gröna Lund! Det gjorde vi igår.
Stressnivån ligger just nu långt över rekomenderade nivåer...
Lugn och ro är inget man hittar där. Mycket hittar man, men inte just det. ;-)

Vi fick med oss brorsan också.
Så stundom kunde vi skingra tankarna från mamma.
Idag tar vi nya tag med henne.

Nu är det bara en fråga...
Den där "lugn och ron". Var hittar man den?

I en dubbelsäng i Skåne

- Mamma, är du orolig för mormor?
- Ja
- Kan du sova?
- Nä
- Vet du... Tänk svarta tankar.
- Jaså? Varför just svarta?
- Det är bra att tänka svart och grått. Då somnar man lätt.
- Aha! Men kan man inte tänka på någon vacker färg som rosa och lila? (Fredriks favoritfärger)
- Nä för då blir man för knorrig i kroppen av glädje.
- Aha!
- Förresten.. Tänk inte grått!
- Varför inte det då?
- Då drömmer man mardrömmar
- Nej, det vill vi verkligen inte!

Tystnad

- Mamma?
- Ja
- Tänk svart nu. Ta min hand och försök sova nu

♥ Min son, Fredrik 8 år

Meningen är...

... att Fredrik och jag ska upp till mamma på sjukhuset.
Men varför är det så svårt för mig att åka iväg?

Det blev en bra dag

Å jag är så tacksam!
En vän ringer och babblar med mig
En annan babblar med mig över MSN
En tredje våldgästar jag på hennes jobb och får näst intill en helkväll med henne. :-)
Vi åkte till Kista C. Hon handlade en tröja, jag en blus som jag föll pladask för. Vi åt god mat och sen skjutsade jag henne hem i ösregnet.

Efteråt åkte jag till sjukhuset och hälsade på mamma i en timme.
Där ligger hon och tittar sig omkring när jag kommer in i rummet.
Hon ser mer "öppen" ut i ansiktet idag. Jag pratar och skämtar med henne.
Hon försöker teckna nått för mig som jag inte förstår alls. Det gör så ont inombords att inte veta vad hon vill!
Hon verkar vilja vara mig nära. Hon vill att jag håller om henne, masserar hennes båda ben och hennes friska (fast den värker av fibromyalgin märker jag) arm. Den förlamade armen vågar jag inte röra eftersom det är den axeln som är bruten.
Jag visar min nyinköpa blus för henne. Hon tar i den och fingrar på tyget. Nickar svagt. Godkänd alltså. :-)
Lovar att komma tillbaks och vi säger godnatt. Länge kramar jag om henne ♥

Rastlös

Vill göra nått
Vet inte vad
Rastlös
Orkar jag göra nått?
Känns som det här blir en jobbig dag....

Bara vara

Idag valde jag att bara vara med Fredrik och Per.
Vi har inte gjort någonting tillsammans sen vi kom hem från Skåne förra torsdagen.
Även om livet är totalt upp och ner och den ensamma hjärncellen som fanns i hjärnan har rullat ut från örat för länge sedan så kanske man ska försöka leva.
Fredrik har trots allt fortfarande sommarlov och Per en vecka kvar på semestern...

Idag valde vi att vara på Lådbilslandet i Nykvarn.
Men det är bara att konstatera en sak! Det är nog sista året för Fredrik.... Det står att åldergränsen är till 10 år, men... man tänkte nog inte på längden då. Är man en 8-åring på 140 cm blir det liiite problem ibland.

Ett skönt och svalt kvällsdopp i Yngern och en titt på solnedgången ska jag behålla i mitt hjärta.
Telesamtalet med brorsan, ang mamma, berörde mig så jävla illa så det ska jag lägga bakom mig. Hur kommer det sig att det bara är jag som ska orka? >:-(

Högvinst

Fredrik och jag kommer upp till sjukhuset.
Får reda på av sköterskan att pegen i magen har kommit på plats under dagen. När vi kommer in läcker den...

En hjärtläkare kommer in och ska göra en mer övergripande koll av hjärtat.
Strokarna är tydligen proppar. Man misstänker att dom kommer från hjärtat. Vanligt EKG har inte visat nått. Men den dosan som hon haft på sig nu i en vecka visar en ev. rubbning. Nu vill man att hon sväljer nån slang/elektrod för att kunna kolla förmaket.... Om jag fattat allt rätt.
Ingenting syns på hjärtat. Man kommer att fortsätta leta efter orsaken till propparna.
Ytterligare en läkare kommer in och berättar att det varit flera proppar. Propp två sitter så att det ändå ser förhoppningsfullt ut. Vad jag hoppas!

Under träffen tar du tag om min näsa och drar mitt ansiktet närmare dig.
Du vilar din arm mot min axel och leker med handen i min hästsvans.
Ibland tittar du mig djupt i ögonen. Jag ser din fråga.
Nej, jag tänker inte svara. Jag tänker inte låta dig veta. Å andra sidan är jag övertygad om att du ser svaret i mina ögon...

När vi snart ska gå så frågar jag dig nått. Du skakar på huvudet!!!
Jag ler och ber dig göra det igen. Jamen visst, den är där igen. Jag skrattar, berömmer och tar din hand. Du börjar gråta och jag med.
Fredrik tittar på oss som om vi inte är kloka och frågar om det är lyckotårar.
- Ja, svarar jag och ler brett.
Du, mamma, ler tillbaks och även vänstra sidan av munnen hänger svagt med.
En vecka exakt och varje litet tecken är en högvinst.

Fredrik och jag travar runt i Stockholm. Per sluter upp.
Trots djävulsk värk i mitt knä känner jag att det är sommar...
Lilla familjen kanske ska försöka samla sig och ta Lådbilslandet imorgon.
Ted tar sjukhusbesöket imorgon

*andas in, andas ut*

Idag var jag inte inne hos mamma.
Genast talar det dåliga samvetet till mig...
Men jag vet att hon har det bra. Fast jag vet också att det kan bli en aning långtråkigt på sjukhus också.
Å andra sidan vill jag inte se mig som den "dåliga dottern". Jag har nämligen varit hemma i hennes lägenheten och skruttat runt. Tagit hand om blommor, diskat, tvättat och rensat kylskåp.
Brorsan kom och jag tror faktiskt att vi behövde dom här timmarna själva, hemma hos henne. Men vi var rörande överens om att det var tomt och tyst efter henne...
Vi tvättade två maskiner i hennes tvättmaskin och så käkade vi middag där.
Mycket prat om allt möjligt, förstås om kära mamsen med.

Jag hade tänkt att ta mig in och "tanka energi" på Skapa Hobby.
Jag hann aldrig med det.
Ska försöka ta det imorgon istället innan sjukhuset.
Jag har också några samtal jag behöver ringa ang mamma.

Hjärnan är så slut! Den är så in i döden trött.
Kroppen är inte riktigt med.
Vad jag önskar att jag hade ett jobb att gå till nu. Att få tänka på nått helt annat, att få jobba sig trött på ett annat sätt. Jag måste komma igång med jobbsökandet mer. Å andra sidan är det väldigt lugnt på 50% fronten fortfarande, tyvärr.

Får man tycka liiite synd om sig själv när man höll på att skära av sig halva fingertoppen idag?

Första mötet med Fredrik

Fredrik har frågat, undrat och velat följa med upp till sin älskade mormor.
Jag har svarat så gott jag har kunnat. Även förberett honom på hur det är där uppe i sjuksalen.
Igår var det dags...
Jag går in först och pratar med mamma. Säger att en lillskit är med och vill så gärna träffa henne.
Hon är väldigt vaken och för första gången så är ögonen med ordentligt. Även hennes blinda öga är öppet.
Hon tittar på mig länge, länge rakt in i mina ögon. Om jag ändå kunde läsa hennes tankar...
Fredrik kommer in och blygt tar hennes hand. Sen är dom svåra att säras åt. :-)
Han hjälper till genom att tyda hennes ja-svar genom tryckningar i handen.
Hon är vaken en ganska lång stund. Hon ler tre gånger. Hon tittar ordentligt med ögonen.
Men efter att ha kräkts upp lite mat blir hon trött.

Idag ringer doktorn.
Damen i fråga har dragit ut sonden igen.
Jag vet att hon hatar att ha saker runt näsan. Man får inte hålla på att flaxa runt hennes ansikte och så där.
Dom blir tvugna att operera in en peg i magsäcken på henne. Allt för att hon ska få näring i sig.
Man kommer att hålla koll på henne under veckan för att se hur det går med förlamningen och sväljning.
Sen är det dags att ta beslut om vart hon ska ta vägen.
Hon ligger ju nu på Strokeenheten och där ska man bara vara i akutskedet. Plötsligt börjar han prata om sjukhem. En tanke slår mig...
Kommer hon aldrig mera hem till sin lägenhet? Måste vi ta beslut på att göra oss av med den?

Vad är det som händer?
Mamma, du skulle ju gå med oss på Skansen...

1 augusti Ny månad och så förlamande trött

Är så förlamande trött
Känns som hjärnan håller på att brinna upp
Tappar ord jag med. Får leta länge ibland för att hitta rätt. Är det smittsamt? :-\

Velar lite idag hur jag ska göra.
Ska jag till mamma idag eller ska jag vila upp mig?
Vila och vila...
Det finns massor att göra sen vi kom hem från resan.
T.ex räkningar. Jag har koll på mammas. Men våra egna för juli månad blir sena... Disträ!

Jag ringde några samtal till mammas bekanta. Så tråkigt att behöva ringa om såna här nyheter.

Fr.o.m nu är mina anteckningar ikapp.

31 juli Lägenheten

Del 1 Lägenheten

Var hemma hos dig
Så tomt och så tyst
Jag ska inte vara där utan dig liksom
Går och kollar av källaren så det inte blivit någon översvämmning efter allt regnande
Klappar om din gamla "Cadillac"
Tänk om du aldrig mer kommer att kunna cykla? Hur ska du då överleva?
Torkar en tår där jag står med handen på den slitna cykelsadeln.
Du har ju t.o.m. skjutsat mig på den!

Rensar kylen på lite grejs, vattnar blommor, spolar i kranar, vädrar, plockar ihop toalettsaker och letar var du har dina räkningar.
Hittar dina adressböcker.
Jag tar dom med mig.
Jag får nog ta det tuffa beslutet att ringa till vissa och berätta...
Kommer ihåg att koppla din telefon till min mobil. Det är nog bäst så så länge antar jag.

Del 2 Status Que

Det är många på beskök hos dig idag.
Syster, bror och en väninna och så jag.
Du är jätte, jätte trött. Tittar inte upp någonting.
Men du är med med högerhanden när vi frågar.

Status Que - oförändrat tillstånd
Det lär väl inte hända så mycket under helgen

30 juli Otröstlig

Del 1 Otröstlig

Som jag grät i natt...
För mamma, för brorsan, för Fredrik, för mitt förhållande och för min ensamhet
Kände mig så fruktansvärt ensam och maktlös
Där somnade jag till slut

Idag vill jag inte visa mig ute... :-\
Jag ska till arbetsförmedlingen
Jag ska vara pigg
Jag ska vara glad

Sen ska jag upp till mamma igen

Del 2 Ett minne för livet

Kommer upp till ett tomt rum.
Hon är nere på röntgen. En sond ska kollas att den ligger rätt så att hon ska kunna sondmatas. Hon kan nämligen inte svälja.
Det kom igång under kvällen.

Brorsan kom senare.
Jag såg hans tårar. Tårar jag inte ens sett när pappa dog...
Vi satt på varsin sida. Han på den friska. Jag på den förlamade.
Vi pratade väder, nyheter, Skåne, jobb, arb.förm, släktingar som hälsar och en himla massa annat. Allmänt babbel och skratt.
Frågor till mamma , ompysslanden under tiden. Klart hon ska vara med! :-)

Ingen ögonkontakt idag. Men med den friska handen svarar hon ja på korta, enkla frågor. Ibland ett hummande som går att tolka för oss som känner henne.

Jag ger henne lite äppeljuice och stryker på hennes tunga och över hennes läppar med mitt finger. Hon vill ha mer.
Hon gäspar och jag säger att jag passar på att stryka på lite mer.
Hon blir färdig med gäspen, jag hinner inte undan och fanskapet biter mig!
Brorsan och jag skrattar, gormar och skäller. Vi har skitkul!
- Det är tacken det för att man ska hjälpa dig!
- Fan du gäspar ju värre än en flodhäst!
Å se där... Hon viftar lite med den friska handen, tittar upp med det friska ögat och skrattar med den den friska sidan av munnen.
Brorsan och jag tittar på varandra och ler.

Den här stunden lever jag på länge

29 juli Mötet

Mamma
Jag saknar dig så!
Det är till dig jag kan ringa när det är kaos.
Jag behöver dig nu!
Så fort någon pratar med mig känns det som jag ska brista.

Klockan är nu 23,40. Jag har varit igång sen kl 4 i morse.

Vi möttes idag, du och jag.
Du såg mina tårar. Dina kom.
Du klappade min arm.
Du försökte prata.
Du somnade med ett hårt tag om min hand.

Jag vill ringa dig nu.
Höra dig prata, skämta och skälla på mig.
Att jag ska rycka upp mig.
Jag saknar dig så.

Livets ironi?
Livet är i kaos.
Å vilka dyker upp som gubben i lådan?
Arbetsförmedlingen som har fått pengar till nått projekt i ett halvår.
Hjärncellerna kopplar inte.
Men möte imorgon.

Mamma, hjälp!

Fredrik frågar.
Ser min ledsamhet, min oro och mina tårar.
Försöker att svara.
Vill inte att ni ska träffas ännu. Du är så trött, så trött.
Din förlamning + orden som inte vill som du vill. Kanske blir han rädd...
Det sista han gjorde i sängen var att torka bort tårarna på Fabian... sin gosenalle.
Fabian är nämligen också orolig för dig ser du. ♥

Förlåt, men nu måste jag bryta ihop.
Det ger mig förhoppningsvis styrka för att möta morgondagen.
Jag kommer till dig då igen.
För nu är jag hemma, mamma