Balkongdörrarna..

... står vidöppna i alla rummen. Visst är det lite kallt om fötterna. Men det spelar ingen roll när luften för övrigt i rummet är ljummen.
In strömmar också ljuden av fågelkvitter, lite sirener från den stora gatan en bit härifrån och ljudet av Fredriks försök att cykla påhejad av andra barn på gården.
Per och han är nämligen ute för trejde gången i år och försöker. Å precis som förra året så kan han om han inte vore så himla rädd för att ramla. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska lossna i år! Jag längtar så himla mycket efter cykelturer med hela familjen.

Senare ikväll ska vi iväg till tandläkaren. Fredrik har klagat lite över tandvärk. Jag undrar jag om det inte är första hålet som gör sig påminnt. Men å andra sidan är det i såna fall i en tand som är skadad sen den kom ut. Den är lagad provisoriskt just för att den är skörare.

Känner mig låg. Jag vill inte det! Jag vill njuta av dessa underbara dagar. Jag vill vara glad och bara vara. Varför denna jäkla bergådalbana? Vi får se vad det bär hän.