Stor var han!
Den största? Ja det lär nog många dividera om ... länge... :-)
En hyllning från Stockholm till Michael Jackson
Igår var minnesstunden för honom i USA.
Jag vart sittandes och titta en del.
Å jisses vad jag grät.... När hans dotter kom upp så brast alla fördämmningar hos mig!
Här har det alltid och kommer alltid att nynnas en och annan Jackson låt!
Jag har ingen aning om hur han var som person. Det vet nog ingen (knappt familjen). Men med den starten i livet så är det mycket som kan gå fel tyvärr. Jag varken dömer eller försvarar. Så jag betackar mig mot tyckmyckare i kommentarsfältet ang alla skandaler!
onsdag 8 juli 2009
Tycka vad man vill
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
När jag bara såg ett kort inslag av minnes stunden och Paris hyllade sin pappa dä brast det för mig. Tänk att alla känslor kommer upp till ytan utan förvarning. Jag tror att man behöver gråta ibland för att rensa lite. Mys i soffan med en film på tv:n i dag en riktig ruggig dag. Ha det gott nitan
Tack för att du tittade in till mig - trevligt med en ny besökare!
Tack också för att jag fick se när lilla dottern talade till sin far. Jag hade bandspelaren på och den hade stängt av sig just innan, så det avsnittet hade jag inte sett.
Välkommen tillbaka.
Här är det en till som fällde tårar när Paris kom upp :-(
Jag missade början av minnesstunden. Men såg en bra bit... bland annat dotterns gråtfyllda tal. Säga vad man vill om Michael Jackson - bra musik gjorde han i alla fall.
Skicka en kommentar