Pappa

Jag har skrivit om det tidigare
2007
2009

Vi hade ett väldans knepigt förhållande.
Jag har hört och sett saker som barn inte ska göra mellan sina föräldrar. Fruktansvärda upplevelser.
Likt förbaskat var han min pappa!
Jag bär hans gener, både på gott och ont.
Han finns med mig i minnet.
Han finns i Fredriks frågor om morfar.
En morfar som hade älskat den här lilla buskillen. En morfar som hade kunnat ritat med honom och berättat rövarhistorier ur sitt eget liv. För historier fanns det... :-)

När Fredrik frågar mig om honom så berättar jag en del av det jag "kan" berätta.
Än så länge behåller jag det mörka för mig själv.
Jag vet inte heller hur mycket min mamma har svarat på frågor, om hon nu fått några av Fredrik. Men jag kan inte tänka mig att hon berättat nått mer än såna där alldagliga saker.

Idag har du funnits med mig, pappa.
Mest det braiga.
Men också det som jag önskat att din först födda flicka hade kunnat fått ta del av.
Med åren tror jag att jag har förlikat mig med att jag aldrig någonsin får svar på alla frågor...
Jag tror att jag har förlåtit...
Kommer jag någonsin att förstå?
Nej!