Jag har alltid sagt att det är skillnad på kompisar och vänner.
Nu när jag närmar mig 45 år väldigt snabbt (var det verkligen jag som skrev ut min ålder? :-D) så inser jag att jag aldrig haft många vare sig kompisar eller vänner runt omkring mig i mitt liv.
Nu på äldre dar har det blivit ändring på det. Mycket tack vare Internet! Det vet jag att jag babblat om förut. Fast just nu är jag för lat för att leta upp det inlägget och länka till det.
När jag går igenom en av de svåraste stunderna i mitt liv så slår mig en sak:
1. Människor jag inte lärt känna och andra som "bara varit" dyker upp och ger mig ett enormt stöd. Både "riktiga människor" och Internet bekanta... En värme sprider sig i mitt hjärta. ♥
2. Människor jag trott varit kompisar visar sina hjärtan för mig. ♥
3. Människor jag trott varit vänner är tysta och borta... Jag står häpen kvar!
4. Å så dom underbara vännerna Som man trodde sig kunna lita på och som det visar sig att man också kan. :-) ♥
Tänk vad man får omvärdera folk.
måndag 4 oktober 2010
Det är fascinerande...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Döm inte automatiskt dina vänner som är tysta och borta! Jag känner att jag själv varit en sådan vän...
För att jag inte förstog bättre.
För att jag inte hade erfarenhet.
För att jag inte ville vara i vägen. För att jag inte ville (för)störa.
För att jag inte kunde räkna ut vad som behövdes...
Inte höll jag mig borta för att jag var en olojal vän. Jag led med min väninna så fruktasvärt. I efterhand önskar jag att min vän hade talat om för mig vad hon behövde för stöd. Jag hde sååå gärna velat ge det!
Sedan kanske det faktiskt finns vänner som inte är vänner. Men det är en annan historia.
I nöden prövas vännen heter det ju. Det kanske ligger något i det.
Jag vet inte om du såg att du fick en award av mig i lördags, inne på min blogg. Jag förstår om du inte har ork att ta dig an den. Se den som en uppmuntran bara :)
Kramkram
Jag är en sådan som inte säger så mycket. Det beror oftast på att jag inte vet vad jag skall säga. Vad säger man i en sådan situation egentligen? Orden räcker liksom inte till och känns så futtiga. Men jag tänker på dej och lider med dej, hoppas det räcker en liten bit iallafall.
Kram Karin (Bojan)
Ja och det är väl tur, visst?
Ja ock så blir det hela livet igenom,
Tack för din hälsning. Ja, min soffa blev toppenfin.
Ha det gott söta vän
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Och en till: ♥.
Jag tänker på en sak som Bojan med flera har berört. Många tror inte de har något att komma med som hjälper, och ord ÄR ju så futtiga och meningslösa - vad gör man då?
Jo, man gör små, små praktiska handlingar av kärlek (kommer med käk och diskar) och så KRAMAS man.
Jag har ett favoritcitat:
Kommunikation:
Säg inget.
Rör vid mig.
(Jadå, det är jag som tar bort mina egna dublett-kommentarer. Sitter vid en lånad dator som löper amok. Pusspårej.)
Många gånger kan man känna sig ensam och det med all rätt - andra gånger glimmar det till och man inser att ensamheten inte är så ensam som man har trott:-) Kram!
Det är synd om människor försvinner av de anledningar som "desperat hemmafru" och "anonym" skriver om.. Det behövs ju inte mer än att man ger den som behöver en kram, frågar om något behövs handlas eller om man ska ta hem en påse tvätt.. Och ställ bara frågan Vill du prata? Sen löser det sig!
Kram till dig, vännen!
♥
Vilket fint citat Elin skrev.
Tänkvärt! Petar lite på armen...
♥
Gluttar in igen. Hej hej och kram.
Skicka en kommentar