Telefonen ringde

Jag hoppade till!
En tanke for genom min hjärna blixtsnabbt:
Nej va kul mamma ringer! Undra hur hon har det?
En varm lycka for runt i kroppen
Sanningen träffade i maggropen lika snabbt som tanken for förbi.
Allt inom en hundradel...
Tårarna kom som ett klubbslag!
Det var med nöd och näppe jag kunde säga till säljaren att jag inte var intresserad av vad det nu var han vilja sälja. Inte kunde jag lyssna ordentligt med alla dessa vansinnigt motstridiga känslor i kroppen.

Hur kan en telefon bli så tyst?
Jag saknar mammas och mina nästan dagliga samtal om vette sjutton vad egentligen.
4,5 månader sen hon somnade in framför mig...
Just telefonens tystnad är bland det jobbigaste! Gud, hur kan det göra så ont?!

För 3,5 månad sen såg det ut så här :

En underbart vacker höstdag hade hon beställt...
När vi stod vid hennes kista så kom en solstråle in genom kyrkofönstret och lös för oss länge. Senare på kvällen kom en av mina mostrar in och sa att dom första snöflingorna hade kommit.
En dag som mamma hade gillat! :-) ♥

Jag ser att människor kommer till min blogg genom att söka på dels begravningsmusik (ja,  jag ska lägga ut det med som hjälp för er också), men också på sökord för tackkort efter begravning och hur man ska skriva på ett sånt kort.
Jag valde att göra det helt själv.
1 Dels för jag vet att mamma tyckte om mina handgjorda kort
2 Ett sätt att bearbeta sorgen. Fast jag vet inte om det funka....
3 Jag tycker alla begravningstackkort ser likadana ut och är skrivna väldigt opersonliga
4 Dels för att spara pengar. Det hade mamma själv velat

Jag valde att följa lite av färgerna på mammas kista, få en höstton över det.
Jag var också tvungen att behålla det brutalt enkelt! Det var, milt uttryckt, en jäkla massa kort som skulle göras. Mamma hade blivit chockad om hon bara hade vetat hur många som kom och hur många som skickat hälsningar... ♥
En fjäril! Japp, det skulle det vara punkt slut. Jag har frågat mig varför, för egentligen är inte det nått specifikt för mamma. Men kanske som Sollan sa... En symbol för nått som flyger iväg? Nått förgängligt? För mig var det en sån stark känsla. Jag tycker om Sollans tanke på det och kanske var det undermedvetet hos mig.
Tack Marita för limmande av fjärilar! :-)

När det var dags för texten vart jag lite stressad. Brorsan var inte nöjd med vad jag hade skrivit (lite mer personligt, men han ville ha det med traditionellt. HA! Där fick jag! ;-D)
Så det vart ett snabbt beslut om nått annat och jag var stressad över att korten skulle komma iväg ut.
Jag fick hjälp av den här sidan att koka ihop nått nytt.
Klicka här
Hoppas nått av det här kan vara till någon hjälp för någon där ute som är mitt uppe i sorg...
Det här är mitt begravningstack kort ialla fall.

Å på fredag är dags igen! *skakar på huvudet*
En ingift moster till Per har gått bort. En kvinna jag tyckte väldigt mycket om. Tyvärr fick vi inte chans att träffas så många gånger under åren. Men alltid lika kul när man gjorde det.
Det känns helt självklart att gå! Samtidigt är jag rädd för begravningsakten i kyrkan.
Jag, den lättrörde...
Jag, som inte knappt gråtit över mamma alls...
Bryter jag ihop totalt nu?