Känner sorg...

... och också apati.
Fick reda på idag att en av mina mostrar återigen gjort en ballongvidgning av sitt hjärta... Det märks att jag har nollkoll på släkten sen mamma dog.
Jag saknar henne så. Har velat att bara åka upp till henne och sitta där och småbubbla om lite ditt och datt. Jag skulle verkligen behöva det nu.

Jag har så mycket i min hjärna runt Fredrik och hans liv.
Jag borde bråka med skolan, men jag har ingen kraft kvar.
Jag är så less på min värkande och ömmande kropp.
Jag är så uppgiven med allt som gäller att söka arbete!
Jag är förbannade på Pers arbete som gör att jag har så svårt att få nått jäkla arbete att funka tidsmässigt (+ för Fredrik)
Ekonomin med att gå dels med sjukersättning och dels med a-kassa... Say no more liksom!
Mamma, du är så saknad ♥

Men jag måste försöka hålla mig upprätt nu! Fredriks födelsedag närmar sig. JAg måste orka nu för hans skull.

Ska snart lägga mig med värktablett i kroppen. Det blir tufft imorgonbitti när bilen måste skottas ut. Vem sjutton hällde ner så här mycket snö?