Två turer fram och tillbaks till skolan. För varför skulle två lika förvirrade huvuden komma ihåg gympapåsen redan i första vändan för? ;-)
En bister kortispromenad i det lätta snöfallet. En blek vintersol bländar lite och en hel underbar kör av fågelkvitter gör att man ändå känner sig varm.
Får loss en av låsningarna i bröstryggen.
Fint SMS från en vän och två fina reaktioner på mitt förra inlägg.
Känns som en himla bra början faktiskt! :-D
torsdag 24 februari 2011
Å så tar vi nya tag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja du, varför måste man komma ihåg sådant över huvud taget? :) Skönt att du i alla fall njutit av kylan och fågelkvitter. Själv skulle jag nästan ge vad som helst för att kunna ta mig på en promenad... jag vet, i vanliga fall är det inget för mig - men nu när jag har det svårare är det nästan ett måste :) Kram på dig!
Nu på vårkanten känns fåglarnas kvitter som underbar musik - verkligen!
Kram!
Skicka en kommentar