När jag blir stor och onödigt rik så ska jag ha en färg av varje Kivi och en färg av varje Mariskooli.
Det måste vara den där halva finska delen av mig som gör att jag bara älskar Iittala ända sen jag var barn.
Jag kan gå hur länge som helst och bara titta och njuta av alla färger...
... som kanske håller på att ge upp hoppet om vår.
Här i Stockholmsområdet har solen lyst i flera dagar. Det känns att våren är på väg, tycker jag.
Vissa dagar blir till minnen man behåller i sitt hjärta, som t.ex gårdagen.
Han är 11 år. Han börjar bli stor. Stegen att vilja ifrån mamma och pappa kommer snart. Än så länge så är jag så glad över att han vill ha min närhet.
Jag möter en upp en väldigt glad kille vid skolan. Idel leende och det första han säger är:
"- En bråkfri dag! Jag vill slå Y på käften när han retades. Men sen sket jag i det!
Åh jag har varit ovanligt pigg och koncentrerad idag."
Blåbärsögonen lyser av glädje. Munnen och hjärnan jobbar för högtryck.
Jag tar honom ner till stan och bjuder på smörgås på favvofiket. Han frågar om livet. Allt som dyker upp där inne i hjärnan måste ut. Jag hjälper honom att klura på svar. Jag svarar på svårare saker. Jag är ärlig och säger när min kunskap inte räcker till.
"- Laila, var inte ledsen! Du lär mig så mycket ändå.
♥ ♥ ♥
Vi tar en promenad längs med vattnet, lapar sol, tittar på fåglar och fortsätter prata livets glädje och sorg.
Sen är det dags för celloträning. Musiken som flödar i ditt blod, din bubbla, ditt lugn och samtidigt som det ger dig energi.
Du tar cellon i handen och sjunger en Timbuktu rap medan du går in.
Det är kväll. Jag vet precis vad jag borde göra, hem och plugga inför engelska provet med dig. Men jag har inte hjärta att förstöra din dag. Vi hade en sån korvstoppning i helgen... Du kämpade och hade sånt oändligt tålamod då.
Jag kidnappar dig istället. ut på mörka vägar. Vi spanar efter djur i det kalla, klara månskenet. Vid en kisspaus hör vi kattugglan långt, långt bort.
Du hoar och får svar från både honor och hanar mycket närmare. Stolt står du där med händerna för munnen och fortsätter föra en diskussion med dom. Kylan känns inte längre. Öronen är på helspänn!
När jag sen gör jag mitt första "hoförsök" tystnar dom... ;-)
I bilen hem är vi frusna, trötta och lyckliga. Sjunger fel i sånger så det blir jätte kul.
Väl hemma lurar vi pappsen att vi bråkat mest hela tiden.
Tack, kära barn, för ett vackert minne
Nyduschad.
Bäddat med rena lakan i sängen.
Balkongdörren har stått öppen länge så det är svinkallt svalt i sovrummet.
Visst kan man gå och lägga sig redan nu? ;-)
Idag har även Fredrik renbäddat. Sen har vi trixat runt lite med madrassen i hans säng.
Han har varit så förväntansfull hela helgen på att få testa sitt nya bolltäcke som kom i fredags. Vi får nu låna det i fem veckor för utvärdering.
Väl inbäddad i bolltäcket ikväll tog det max tio minuter för honom att somna... :-o
När det börjar lukta fönsterputs här hemma.... Är inte det ett vårtecken?
För mig är det lite så i alla fall. Dessutom så ser man helt plötsligt att "Åh fan! Det är en sol där utanför!" ;-)
Per tog fönstren i vardagsrummet idag. Dom nya gardinerna hänger på tork och kommer upp i morgon.
Matrummetsgardin är redan ren och väntar på strykning och fönstertvätt. Likadant är det i köket.
Det finns hopp om en vår... inomhus i alla fall. :-)
Idag tog vi faktiskt och handlade lite nytt i gardinväg.
Dels för att det verkligen behöver förnyas på den fronten. Sen tycker jag att det är lite mysigt så här på våren att kunna få in lite nytt i lägenheten. Under tiden mammas saker stod kors och tvärs här inne så vart allt så eftersatt...
Vi var in en sväng på Hemtex i Tumba C. Ut kom jag mycket fattigare, men med ett glatt och nöjt leende på läpparna!
Till matrummet blev det en gardinkappa som gör att det spritter ännu mer av längtan i vårtarmen. Dessutom vart lilla fågelälskarFredrik väldigt glad över den. ;-)
Till vardagsrummet blev det tre gardinlängder och en ny kudde till soffan.
Sen kanske ni undrar hur i fridens dar man väljer svarta (om än tunna) gardiner till våren? Vi har nämligen så stort vardagsrumsfönster + att solen skiner hela dagen på den sidan. Det kommer bli ljust och bra i alla fall. Dom passar också till våra mörkblå soffor.
Synd att det snöar så jag inte redan nu kan börja tvätta fönsterna. ;-)
Det yr runt snöflingor i luften, solen skiner, det ligger ca tre cm fluffsnö på backen, fåglarna kvittrar sina glada vårsånger och jag fortsätter hosta slem som en galning. ;-)
Men vi är, tack och lov, på rätt väg!
Nu gäller det mest att bita ihop och lyfta Fredrik tills påsklovet kommer.
Flera prov väntar i ämnen han tycker är tunga och svåra. Redan nu håller ungen på att få psykbryt inför proven som kommer i nästa vecka. Han bär på sådan oro och stress.... Jag hoppas jag kan ge all styrka jag bara kan till honom!
Dessa läxor och prov som driver både honom och oss till en inre stress i detta bokstavsland!
Stängt p.g.a. bacillinvasion, inget liv och brist på fantasi.
Vi går runt här alla tre och hostar, käkar Alvedon och vilar. Yeah, livet är stenkul...not, just nu.
Men som vår käre Arnold Schwarzenegger säger...
I'll be back!
Igår flyttade det in en liten bacill hos oss. Det som irriterar mig är att det inte fråga om lov först! :-( Den anföll Fredrik med hull å hår. Däremot var kärleken inte riktigt besvarad från Fredrik...
Han la sig i nästan 40 graders feber och vart helt knockad. På kvällen sa han:
"- Min kropp skriker att den inte vill titta på Mello. Men jag ska titta på det!"
Jo då, med lite Alvedon, dricka och yttepytte mat så orkade han igenom hela.
Idag har bacill nr två flyttat in. Den här bacillen har inte heller frågat om lov... Den gillade mig tydligen . :-\ Den är av det kli-iga slaget. Det kliar på huvudet, i huvudet, under huvudet (eller, tja i halsen då): AAAHHHHH....
Men där utanför fönstret går livet vidare
Det är kanske dags att inse att det inte är så mycket mer att göra åt buketten vi fick av svärmor.
Om man går och lallar runt i Väsby Centrum...
Lyfter blicken från skyltfönstret...
Tittar rätt upp på en kvinna med kort hår och glasögon...
Och tror att det är ens döda mamma man ser...
Då stannar hjärtat för en hundra del!
Har man tänkt att gå runt i "nya" Väsby (det byggs så det knakar) för att fota lite...
är det bra om inte batteriet ligger på laddning, 6 mil bort, på köksbordet.
PUCKO! :-\
Jag älskar att överraska folk. Det är lika kul att bli överraskad själv också... ;-)
Förra veckan fick jag helt plötsligt ett mail från Posten om att min kära kusin Anita lämnat in ett paket till mig. Varför hade hon gjort det för? Inga födelsedagar är på gång. Å vad hade hon hittat på? Nej, jag var ju inte ett dugg nyfiken! *ler oskyldigt*
Idag plingade brevbäraren på dörren och där stod paketet!
Kan man bli annat än glad när en sån här liten söt sak hittar hem till en?
Det är mars nu.
Inom fem minuter har solen skinit, det har regnat och det har snöat julaftonsflingor.
Precis som det ska vara på vårvintern! :-)
Hoppas ni alla får en riktigt skön helg. Rå om varandra väl nu ♥
