Om man går och lallar runt i Väsby Centrum...
Lyfter blicken från skyltfönstret...
Tittar rätt upp på en kvinna med kort hår och glasögon...
Och tror att det är ens döda mamma man ser...
Då stannar hjärtat för en hundra del!
Har man tänkt att gå runt i "nya" Väsby (det byggs så det knakar) för att fota lite...
är det bra om inte batteriet ligger på laddning, 6 mil bort, på köksbordet.
PUCKO! :-\
onsdag 6 mars 2013
En Väsbydag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Här hittade jag en ny blogg!
Trevligt du skriver. Hit återkommer jag.
Melodys matte
Oj, lite chockerande! Eller så var det en sorts hälsning bara.
En fin hälsning tror jag, jag har min pappa viskandes i örat då och då. Dock har jag inte sett honom!
Skicka en kommentar