Vissa dagar är bättre än andra

Vissa dagar blir till minnen man behåller i sitt hjärta, som t.ex gårdagen.

Han är 11 år. Han börjar bli stor. Stegen att vilja ifrån mamma och pappa kommer snart. Än så länge så är jag så glad över att han vill ha min närhet.

Jag möter en upp en väldigt glad kille vid skolan. Idel leende och det första han säger är:
"- En bråkfri dag! Jag vill slå Y på käften när han retades. Men sen sket jag i det!
Åh jag har varit ovanligt pigg och koncentrerad idag."
Blåbärsögonen lyser av glädje. Munnen och hjärnan jobbar för högtryck.
 
Jag tar honom ner till stan och bjuder på smörgås på favvofiket. Han frågar om livet. Allt som dyker upp där inne i hjärnan måste ut. Jag hjälper honom att klura på svar. Jag svarar på svårare saker. Jag är ärlig och säger när min kunskap inte räcker till.
"- Laila, var inte ledsen! Du lär mig så mycket ändå.
♥ ♥ ♥

Vi tar en promenad längs med vattnet, lapar sol, tittar på fåglar och fortsätter prata livets glädje och sorg.

Sen är det dags för celloträning. Musiken som flödar i ditt blod, din bubbla, ditt lugn och samtidigt som det ger dig energi.
Du tar cellon i handen och sjunger en Timbuktu rap medan du går in.

Det är kväll. Jag vet precis vad jag borde göra, hem och plugga inför engelska provet med dig. Men jag har inte hjärta att förstöra din dag. Vi hade en sån korvstoppning i helgen... Du kämpade och hade sånt oändligt tålamod då.

Jag kidnappar dig istället. ut på mörka vägar. Vi spanar efter djur i det kalla, klara månskenet. Vid en kisspaus hör vi kattugglan långt, långt bort.
Du hoar och får svar från både honor och hanar mycket närmare. Stolt står du där med händerna för munnen och fortsätter föra en diskussion med dom. Kylan känns inte längre. Öronen är på helspänn!
När jag sen gör jag mitt första "hoförsök" tystnar dom... ;-)

I bilen hem är vi frusna, trötta och lyckliga. Sjunger fel i sånger så det blir jätte kul.
Väl hemma lurar vi pappsen att vi bråkat mest hela tiden.

Tack, kära barn, för ett vackert minne