Men snälla nån...
Jag försöker, jag verkligen försöker att få Fredrik att fixa sista dagarna i skolan.
Jag försöker verkligen att hålla den positiva känslan kvar inombords som jag hade efter arbetsintervjun.
Jag försöker verkligen att att koppla bort saknaden efter mamma.
Jag försöker att tanka lite energi hos vänner. Dom vänliga själarna som lånar ut sina öron till mig.
Jag försöker njuta av den här tiden. Den här tiden som jag älskar. Men ändå känns det som jag inte varken ser eller känner doften av syrenen som står i fullblom nu.
Jag försöker verkligen, jag lovar!
Men när det återigen börjar droppa ner skit från höger och vänster då är det inte lätt att fortsätta försöka.
Det ena som jag inte riktigt kan berätta om öppet än. Men som stressar mig något enormt.
Släktingen som dog alldeles för tidigt, mitt i livet.
Mailen som rasslar in från Fredriks fröken. Orden som gör att jag inte fattar hur vi ska vare sig kunna eller orka att återigen kämpa mot skolan. Hur man knäcker Fredrik igen...
Det är dags att fatta livsbeslut! Det här funkar inte.
Å nu kom tårarna...
Jag försökte att hålla dom kvar i klumpen där inombords. Jag försökte verkligen, jag lovar.
Jag har Fredrik själv runt mig nu. Jag ska inte lassa sorgen på honom. Jag ska försöka svälja...
Snälla någon, någon där uppe som styr över mitt liv...
Jag försöker förstå, verkligen förstå!
Men jag förstår inte
onsdag 5 juni 2013
Sitter här med tårarna rinnandes
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Skickar en massa styrkekramar.
Du vet väl att du kan anmäla skolan till Skolverket ifall de inte "sköter" sig och ser till att F har det bra i skolan.
Men jösses Laila. Du behöver massor med tröst och någon som kan krama lite extra på dig. Du har rätt att gråta över din situation. Det är mycket som verkar vara "skit" i ditt liv just nu. Kanske skulle ett miljöombyte kunna ge lite ny energi? Fast det kanske räcker med "en så enkel sak" som att du bara får ett jobb att gå till. Önskar verkligen att västergöken fortsätter att hoa länge än. Styrkekramar!
Hoppas det löser sig till det allra bästa, framförallt med sonen. Livbeslut låter stort. Byta skola? Byta stad? Byta klass? Vilket det än blir så brukar det mesta lösa sig men det är just innan, just när man ska fatta beslluten och när man känner den där enorma stressen som allt är som värst. Hoppas du kan få hjälp och stöd någonstans.
Skicka en kommentar