17 september 2019

Det är kväll och solen sitter just nu på hustaken över staden.
Jag har hittat en parkbänk vid Wendela Hebbes villa (vem är Wendela) som är från Södertäljes vänort Angers i Frankrike. Den står här fint grön och inbjudande i solljuset. I rabatten bredvid blommar sommarens sista blommor i lila, gult, rött och vitt. Bortanför dom... Sus och knackelibank från ombyggnaden av Slussenområdet.
Här, i den lekande vinden, hittar jag för första gången på många dagar en liten känsla av ro.

Jag har haft ett fint samtal med min kusin om min morbror som är mycket allvarligt sjuk. Han tar yttepytte steg åt rätt håll. Steg mot en lång vandring vi inte vet i vad eller hur den slutar....

I min väska, en bok från biblioteket. Den ska jag bära med mig hem och suga i mig av. Jag och Stinas bok ska ha det skönt och lugnt i sängen. Jag och Stina Wollters ord...
Har du lyssnat på hennes sommarprat? Om inte, så gör det! Nu!

Hemma finns två förkylda tonåringar. Rivjärn i halsen, droppande näsor och febriga pannor. Var det någon som sa att skolorna börjat? ;-)

Tillsammans med dom dricker jag nog höstens första varma mugg te. Det är dags för det nu känner jag. Det är också dags för ljusen, dom levande ljusen. Dom fyller hemmet med sitt varma, lugnande sken.

I dom sista solstrålarna tittar jag på sädesärlans ungar. Snart är dom på väg till varmare länder. Dom får äta upp sig här på gräsmattan i lugn och ro.

Jag tar min väska och Stinas bok och går hemåt.... Mot en varm mugg te, levande ljus, snoriga ungar och en en bok att läsa. 
Hem med en kropp som är lite mer rofylld.