Jag förgås!

På lördag är det 9 år sedan min bästa vän dog.
Jag satt bredvid henne när hon tittade upp, drog ett sista rosslande andetag och lämnade mig.
Lämnade mig i sorg som är så stark än idag!
Min mamma....
Sedan dess vid den här tiden på året drömmar jag alltid massor om henne. Allt ifrån konstiga mardrömmar till härligt roliga minnen. Å jag vaknar ur drömmarna av både gråt och skratt.

För några dagar sedan fick jag besked om att en av mina morbröder hamnat på sjukhus i väldans dåligt skick.
Idag har han legat på operationsbordet i ett livshotande tillstånd.
Imorgon ska dom försöka väcka honom ur den konstgjorda sömnen.
Imorgon... vet vi om han vaknar
om han talar
om han vet eller kan något överhuvudtaget

Å här sitter jag
Oro och sorg river runt i mitt bröst.
Vill åka upp till släktingarna, men blir nog mest i vägen och kan inte hjälpa så mycket.

Det är lite tufft nu... igen...