En söndag går mot sitt slut

Ett pyre ligger och sover. Eller får man kalla en kille på över fem år för ett pyre...? ;-)
Per sitter framför TV:n och gluttar på Beck. Men jag har sett filmen flera gånger och har ingen lust att se den igen.

Idag var det ledig dag från jobbet. Hade tänkt att det skulle vara så skönt att göra nått härligt tillsammans med lilla familjen. Vaknar med en praktlåsning i bröstryggen som skär i märg och ben. Tack! Jisses vad det har värkt idag. Det blir till att ta värktabletter nu till natten helt klart. :-\ Jag hoppas innerligt att det lugnar sig en aning till imorgon.
Det bidde en tur fram och tillbaks till Sigtuna efter mycket om och men. Den obligatoriska glassen ute vid bryggan förstås.

Per och jag har diskuterat fram och tillbaks om vad vi ska hitta på när jag sen slutar jobba. Kommer vi iväg till Gotland som vi så ofantligt mycket älskar båda två? Nej, har vi kallt konstaterat.
Det har tärt så himla mycket ekonomiskt att först vara sjukskriven i X antal år, sjukbidrag ett tag, sjukskrivningar igen, hattande med jobb försök där emellan otaliga gånger och nu då 50 % sjukersättning och dessutom 50 % arbetslös... Jag undrar om vi någonsin kommer ikapp igen??? Det känns så otroligt jäkla hopplöst! Vad det blir av den här sommaren vet jag inte. Men vi gör väl lite kortare avstickare hitan och ditan så får vi se sen. Fredrik är ju i den åldern så för hans del spelar det ju ingen roll.

Men jag då? Jag som har värken som skenar och lugnet som aldrig vill infinna sig. Stressad och ibland (om än väldigt sällan) en fruktansvärd ångest. Vi då? Per och jag som glider längre och längre ifrån varandra känns det som. Var finns tiden och ekonomin att få ta hand om oss...?