... en människa är död.
Jag träffade henne en gång. Så jag är egentligen inte närmare bekant med henne, men ändå. Jag fick då i alla fall ett positivt intryck av henne och hade en trevlig dag.
Jag tänker på dig Marita och det du måste gå igenom.
Jag tänker på L och hennes hårt drabbade familj just nu.
Det är såna här stunder man själv inser att just nu är ens egna bekymmer ganska små.
torsdag 12 juli 2007
Så konstigt...
Upplagd av Laila kl 22:37
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Men usch vad hemskt att läsa detta Laila. Förstår hur det känns även om man "bara" mött en person en enda gång eller "bara" mötts på nätet!
KRAM
Cia
Tack Laila!
Hu! Ja, det lät inget vidare. Visst är det konstigt!!
Kram Sollan
Jobbigt!
Man får ta dagen för vad den är och göra det bästa av den. Som det heter "Fånga dagen" Ett bra och fint uttryck!
Kram Karin
Träffade henne på PysselPassion samt att jag köpte hÄnglar till henne i Leksand. Hon skickade massor av väsk- och babyskomallar till mig när jag frågade efter dem på forumen. Gillade henne fast jag inte riktigt kände henne... bara sets en gång och pratat på nätet.
Stackars tjej... :´-(
Skicka en kommentar