... hemkommen från dagis och sprudlar av berättelser om hur fint det gick och vad för gott dom fått idag. Uhum! :-\ Jag önskar så att jag fått sett och hört knattarna en sista gång på dagis. För nästa Lucia är det 6-års verksamheten och den har jag ingen aning om hur den funkar.
Anledningen till att vi inte fick vara med är för att fröknarna tycker det blir för trångt och bökigt. Det är nämligen så att vårt ordinarie dagis brann ner på natten till Lucia 2005 Efter det har turerna varit många. Nu är man i alla fall i tillfälliga baracker. Förra året firade vi där. Å visst vart det trångt och varmt med alla föräldrar, syskon och mor-farföräldrar... Men skulle det då inte vara bättre att skippa dom sist nämnda? Eller vara ute på den stora (tråkiga) gården? Det firades ju utomhus på förra stället. Ja, ja...
Makaronipuddingen står i ugnen. Några kort väntar på pysselbordet på att bli monterade. Julsakerna är upptagna från källaren för att börja sättas upp. Det finns att göra.
Sjäv har jag lite svårt att samla tankarna eftersom det är något rörigt på sjukdoms sidan i släkten. Dom åker in och ut på sjukhus var och varannan dag nu...
Var rädda om er där ute!
torsdag 13 december 2007
Fredrik är nyss...
Upplagd av Laila kl 17:03
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar