Så sa alltid en av mina f.d chefer när nått oväntat positivt kunde hända! :-D
Å det har det äntligen gjort här!
I flera år har vi tragglat cykling med lilla herr´n här.
Motoriken är inte den bästa på honom...
Men igår, med hjälp av en himla massa lock och pock, fick vi ut honom på vårens första träningsrunda.
Å fråga mig inte vad som hände för där satt det sen bara ett tu tre! I och för sig har han kunnat cyklat tidigare, men han har varit rädd för gud och allt möjligt... :-\ Å så har allt låst sig!
Kvällen slutade sen med att vi alla tre tog cyklarna och tog en liten vända.
Det var min första tur på ca 4 år...
Det känns idag! :-(
Men jag älskar att cykla så det får det fan i mig vara värt idag!
Ett extra +... Massor av små blåsippor vinkade åt mig från skogskanten.
Innan jag flyttade till Södertälje bodde jag på cylkeln. Överallt cyklade jag!
Att storhandla, ha högklackat och kjol att till och med ha en stukad fot och ha kryckorna med sig... No problemas! Allt gick! :-D
Men den här jäkla staden har ju backar, mycket backar dessutom.
Å det har jag väl egentligen aldrig gillat. ;-)
Idag lyser solen över oss igen. Jag passar på att njuta!
Vi får dessutom låna svärmors bil så vi har bestämmt att vi ska ut på en liten äventyrsrunda.
Det lutar åt att vi njuter av lugnet och naturen nere vid Näset.
lördag 11 april 2009
Halleluja moment!
Upplagd av Laila kl 10:51
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men vad härligt att det äntligen släppte för Fredrik! Att cykla är ändå en frihetskänsla.
Skönt att ni fått lite frisk luft vid Näset!
Skicka en kommentar