Egentligen var det synd att jag var till Upplands Väsby igår.
Idag är det pappas 89 års dag.
Det var länge sedan jag var till minneslunden.
Fast pappa var aldrig mycket för sånt "tjafs", som han själv sa. Det var därför han skulle brännas och helst spridas för vinden.
Vi försökte med det sistnämnda. Att den gamle sjömannen skulle få komma tillbaks till vattnet. Men begravningsbyrån avrådde : "- Det är så svårt och mycket papper."
Senare har jag förstått att så svårt är det tydligen inte... :-\
Kanske är det tur ändå att det aldrig vart så heller.
Han brukade alltid säga att hans sotflagor skulle sätta sig på min näsa.
Jag skulle bara stryka bort den och säga: "- Äh det var bara farsan!"
Min fars humor... ;-D
Jag går gärna till vatten ändå.
För att rensa min själ.
För att hälsa och skänka en tanke till en gammal sjöbuse.
Grattis pappa!
tisdag 7 juli 2009
7 juni 1920-5 maj 1997
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hejsan laila. Skorna är supersköna att gå i. Man liksom dansar fram :)Det är inte träsula utan gummi. Lite studsig gång numera :)Kram och ha en underbar sommar. Ses på träffen :) /Cecilia
Så fina ord om din pappa. Kramar...
Ja du pappor blir man inte av med så lätt, min var också likadan när det gällde kyrkogårdar och annat tjafs.
Livet kan tyckas vara en enkel sak
Livet vill så mycket åt alla håll
Livet får vi och skall vårda
Livets hårda blev vi varse så snart
Livet levs i en snabb takt
Livet är att räcka till för många
Livet upphör i ett andetag
Softa på semestern kramizar från nitan
Laila: Tusen kramar till dig!
Så fint du skriver om din pappa, jag gissar att du fångade hans personlighet perfekt med dessa rader!
Skicka en kommentar