Där stod vi
Just där vi hade möts
Mitt i lägenheten, mitt i matrummet
På språng åt varsitt håll
Jag hade tagit tag om hans ansikte, hans mjuka varma kinder
Han med ett hårt tag om min midja
En stor varm kram
"-Laila, du är världens bästa mamma! Jag älskar dig!"
Jag log varmt och tittade in i hans glada blåbärsögon
Där stod vi... länge
Där stod vi och "kärleka"
onsdag 2 december 2009
Om ett stopp i livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Så underbart.
Det är sånt man kan leva länge på.
Myshärligt och varmskönt som berör..:)/Emma
Så fint skriver, du lyckades fånga det precis!
Såna stopp är guld värda! Kramar...
Va härligt det låter....du verkar ha en lten eller kanske stor godng hemma hos dig
*kram*
ååååhhh...passa på för snart är han 19 år och inte alls lika kramgo längre *saknar*
Härligt! :)
*snyft* Fiiint skrivet!! Inte bra för känsliga hormonhjärnor att läsa sånt ;-)
Skicka en kommentar