Här tar vi (läs jag och mina löss) hand om tvätt, packar upp lite mer av mammas saker och så ska jag ta hand om alla hennes papper. Det är dags att skicka iväg till alla företag som hon varit kund hos nu när vi närmar oss slutet.
Snart är allt över och det finns inte något mer som jag kan göra för henne.
Vad händer då?
Sätter man sig rakt upp och ner, stirrar som ett fån och låter sorgen ilsket riva tag i en?
Kan den riva ut min sorgsna värkande själ?
Snälla?
För i såna fall sätter jag mig gärna rätt upp och ner och väntar!
Sen.. den sista oktober. Då när jag har lämnat ifrån mig hennes nycklar.
Då ska jag sätta mig ner
fredag 22 oktober 2010
En fredag startar
Upplagd av Laila kl 09:37
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag har inga kloka ord just nu. Vill bara ge dig en stor kram, och tala om att jag finns här för dig. KRAM!
Jag säger samma sak: Kramar om och jag finns här. Men det vet du hjärtat mitt. <3
Tittar in och lämnar en bamsekram. Tänker på dig...
Att sätta sig ner är nog en viktig del av processen - hur jobbigt det än kan te sig... KRAM!
Tänker på dig!!! Kram! <3
Lämnar en styrkekram <3
Skicka en kommentar