... bara tomt, svart och förbannat jobbigt!
Att göra saker, att tänka, att känna, att leva
Inget är kul, dött inombords
En ful, trött och gammal kärring blänger på mig i spegeln. Grå och färglös är hon
Jag räckte långfinger åt henne.
Fanskapet gjorde detsamma!
Grinig ser hon ut också
Känns som jag åldrats 30 år på den här resan
Hur ska jag orka vidare? Hur ska jag hitta kraft?
Tänk om det fanns en dörr jag bara kunde öppna
gå in, stänga
En till dörr, öppna, gå ut
Ut kommer en ny Laila
Med ögon som glittrar, med en mun som orkar le, med en rygg som kan sträcka på sig, med färg på kinderna
Med en ny energi
Snälla ni, hjälp mig hitta den dörren! Det börjar bli bråttom...
söndag 7 november 2010
Det känns...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag vet precis hur du känner så jag skickar dig en STOR kram och hoppas det kan hjälpa lite på vägen♥.
Sköt om Dig/Gunilla
Det kommer, vännen.. Dörren kommer att öppnas snart.. jag lovar! Att du blev sjuk nu tyder på att din kropp vill sakta ner dig, få dig att vila, få dig att ligga ner och glo i taket.. Kroppen är klok och säger ifrån när huvudet inte orkar längre.. Skickar massor med energi till dig, min vän! Kram!
Många, långa kramar.
Ska vi ta den där fikan snart, gumman? Den där fula, sunkiga, tillåtande bara vara-fikan?
♥
Skicka en kommentar