Helgen är snart över

Gårdagen igår...
En fucking jävla dag!
Så tungt, så svårt...
Jag ville bara skrika ut min saknad av mamma.
Hon skulle ju ha varit här ju... hos mig, just då.
Hinkar fulla med tårar inombords. Själen värker.
Hittar ingen lindring, ingen bot

Marita kom och skingrade mina tankar
Per for runt som en skållade råtta för att hjälpa sin nyopererade mamma.

Idag, en dag senare...
Fortfarande värker själen, tårarna brinner bakom ögonlocken.
Fredrik har varit runt mig nu i två veckor. Först höstlov och sen sjukdom.
Per jobbar över idag.
Å jag... Jag vet inte. Jag vet verkligen inte...
Vill krypa ihop, bara få vara ifred

Nu är Fredrik runt mig som en igel. Jag måste tänka på middag.
Jag måste planera morgondagen inför en del viktiga saker runt mamma
Jag vill inte!
Jag vill inga "måsten"!
Ändå är listan full av bara "måsten"
Jag vill bara drukna

När ska detta ta slut?
Mamma, kom tillbaka. Låt mig få prata med dig