Fredrik kryper ner i sängen storgråtandes
Mormor...
Japp, det är fler än jag som saknar henne och hennes avlastning.
Han gråter och pratar.
Han pratar och gråter.
Några få stora, tysta, tårar rullar ner för mina kinder.
Jag: Jag är arg på mina tårar
Fredrik: Varför det?
Jag: För att jag har fullt med tårar i mitt hjärta, men dom vill inte komma ut
En lång tystnad
Fredrik: Det är för att det inte ska bli översvämmning!
Ler inom mig.
Älskade kära barn... Du har nog så rätt, så rätt
Fredrik: Får man ha långa gråtpauser fast det är skoldag imorgon?
Jag håller honom hårt i min famn.
Jag är så glad över att du kan gråta, kan prata
Ditt liv är nog så tufft nu än då...
Fortsätter hålla om, nynnar ännu en gång våra kära sovsånger.
Andhämtningen blir tyngre...
Jag viskar till dig att drömma vackert i Drömmarnas land
Sov gott älskade kära pyremoj!
söndag 14 november 2010
Min lilla snusmumrik till son ♥
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Detsamma här när far dog: ingen som jag kan ställa frågor till om min barndom t.ex. Men gråt förlöser och precis som med skrattövningar så ibland sätter jag på ledsamt musik eller gör något som gör mig ledsen av annan orsak bara för att smärtan av saknaden skall få trilla nerför mina kinder. Det hjälper lite, faktiskt. Men, det är olika för alla och jag önskar dig all gott. Din son verkar vara en klippa.
Kraaaam! Dessa små stunder. <3
Men det är så fint och bra att han pratar och är ledsen tillsammans med sin mamma, det kommer han säkert att minnas jämt.
Skicka en kommentar