torsdag 26 april 2012

Lite ledsen...

Totalt datakaos på jobbet idag. Idag vart det inte en så rolig dag arbetsmässigt.

Å sen en sak till som gör lite ont i hjärtat...
Dom vill att jag inte ska skratta så högt, låta mindre.
Men om man nu är ökänd för just sitt skratt och har skrattat så här sen.... Typ väldigt länge i alla fall? Hur tystnar man? Jag vill inte ändra min personlighet bara för att duga på en arbetsplats. Känner mig faktiskt lite sårad och ledsen över det här.

6 kommentarer:

sussilull sa...

Äsch inte ska du göra det!! :) Alla skrattar. Men kanske någon sitter i telefonen, någon gör ett prov eller något så då kan man ju bara försöka skratta lte tystare :-) Jag kan väl aldrig tro att de ber dig sluta vara glad!! Kram!

Sollan sa...

Jag håller med Sussi! Kram påre!<3

Ann-Mari sa...

Hoppas du känner dig gladare...att skratta är hälsosamt och naturligt :-D
Kram!

Trädgårds/Hage-intresserad sa...

Hur kan man vilja att andra inte ska skratta?! Jag blir helt paff!

de/den är antagligen veldig avensjuk(a) på ditt skratt de/den som säger så!
Fortsätt skratta-, det är bra med folk som skrattar och är glada!
Varm kram och go helg från mig till dig! Lena

Eleonora sa...

Kära söta! Har nu läst tillbaka i dina inlägg, som jag missat en hel del. FÖRST - grattis till att du fått jobbet! SEN - var du glad och skratta som du brukar - dom har nog bara haft nönickar där tidigare. VIDARE om du inte får tillräckligt att göra - gör bara det du bli satt att göra (och bra) Att visa sig vara för duktig kan ta platsen ifrån dig. (Su är antagligen duktigare än därvarande personall) När du blivit "varm i kläderna" DÅ FÖRST kan du agera. Det är väldigt lätt att trampa befintlig personal på tårna (dom är livrädda för konkurrans!!) Har just upplevt dylikt genom en fd kollega.

Skratta du och var glad men kanske kan du dämpa intensiteten? Tag absolut inte åt dig personligt för anmärkningar - dom måste få lära känna dig och ditt goda humör!

Lycka till du söta fina tjej och ha nu en god helg! Du är fin och du duger jättebra som du är - kom ihåg det!!!

Kram

Marie-Louise sa...

Usch det förstår jag :(
Man är ju den man är - inte ska man behöva göra om sig... Kram