Klockan tre i natt fick jag besök av en pratglad och pigg liten herre...
Å fråga mig inte hur vi ens kom in på det, men vi prata om ögonfärger (i mörkret)
Jag talade om för honom att jag kallade alltid honom för "lilla blåbärsöga" när han var liten. Det var stora mörkblå ögon som tittade på mig på den tiden nämligen.
-" Vad sa din min mamma till dig då?" undrade Fredrik
-"Mig har hon alltid kallat för "pepparkorn"
-"Nä-ä, det tycker inte jag! sa han väldigt upprört
-"Vad tycker du om mina ögon då?
- "Dom... Dom är som kanelbullar! Fast utan socker då... Men dom är lika söta förde!"
♥ ♥ ♥ Ja, mitt härta smälte.
Även om jag nu aldrig tänkt på mina ögon som kanelbullar precis. ;-)
måndag 16 mars 2009
Mina och dina ögon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Så rart!!! Vet du, jag kan inte se din banner och det har jag inte kunnat på ett tag!
Nämen gode gud, mitt hjärta smälter och jag får tårar i ögonen; vilken söt liten kille du har! Och tusen tusen kramar till dig för att du delar med dig av denna fantastiska berättelse.
Kram fia
Den där killen kommer att förtrolla många kvinnor i sitt liv :) Han har vad som krävs.
Åh vad sött! En sån där kommentar som man kan leva på i evigheter. Barn har en förmåga att väcka värme och kärlek i hjärtat. Jättegulligt! kramar
Han är ju för underbar! Kram Sollan
Skicka en kommentar