...med en brännhet liten kille i sin säng. :-\
Mycket, mycket olämpligt den här veckan. Måtte du bli kry och piggelin snabbt nu busungen!
Jag kröp ner bredvid honom.
När jag ligger så där och tittar på honom när han sover så önskar jag att jag var poet. Att jag kunde skriva nått vackert om sovande barns ansikten.
Den släta bekymmersfria pannan, vattenkoppsärret ovanför ena ögonbrynet
Dom välvda ögonlocken med täta ögonfransar
Ögonen som rör sig lite oroligt där under. Dom som är underbart blåa och busiga när man är vaken och pigg
Den underbara söta näsan. Så buffelvänlig
Munnen, den perfekta, som är så underbar att pussa, så mjuk
För att inte tala om det underbara söta bandet av fräknar över näsan och kinderna.
Hjärtat svämmar över! ♥
Plötsligt tittar han upp!
Yrvaket tittar han på mig, anfaller mig med en puss som landar någonstans mellan kind och mun.
Snurrar sig till rätta nära mot mig och hamnar med huvudet på min arm, snuffsandes i armhålan.
Så ligger vi, nära, nära. Bröst mot bröst, mage mot mage.
Lugnt somnar han om...
...å jag kan fortsätta min utflykt i hans ansikte
måndag 20 april 2009
En måndag startar med kärlek och
Upplagd av Laila kl 13:01
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men du är ju poet. Du skrev ju precis något vackert om Fredrik. På ditt sätt. Kram
Jag skulle ju ha skrivit mitt namn också i inlägget ovan, hihi. Sollan
Skicka en kommentar