Idag lyfta jag blicken när jag kom ut på vår gård.
Den fastnade på en av björkarna. Den som alltid brukar bli grön först på våren. Nu har den lite gula fläckar.
Plötsligt ser jag gult både lite här och där ute i naturen.
Det är höst nu.
Kanske det var därför jag vaknade vemodig och sorgsen i mitt hjärta imorse?
Höst... Vacker, härlig och vemodig.
En sorg av nått slag som jag aldrig kan sätta fingret på.
tisdag 1 september 2009
Lyfte blicken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
tusen tack för blomman och för den uppmuntrande kommentaren i min blogg:)
jag älskar hösten... den vemodiga känslan kanske kommer av att hösten påminner om vår förgänglighet, om naturen och livetskretslopp. Men för mig är hösten lugn och ro, levande ljus och en trave böcker... Vi ses :)
Jo... så är det nog... Samtidigt kan det att du kände dig vemodig då du vaknade bero på att du kanske var lite trött oxå... Har hört en fågel kvittra i mitt öra om att du sovit dåligt/inte alls i natt ;)
Sorg? Hmm...För mig är hösten nystartens tid då allt är möjligt igen, sitter väl i sedan skoltiden.
Skicka en kommentar