5/10 Tandféer och tandmöss

När jag kom hem igår kväll så kom Fredrik studsande
1. för att visa tre teckningar
2. morra åt mig
Det där med morrningen koppla jag inte riktigt på trots att han tryckte upp hela nunan i mitt ansikte. Sen såg jag hålet! :-o
Den lilla yttepyttiga mjölktanden, som varit lös i evigheters evigheter och sen växt fast mellan dom nya tänderna, var borta.
Självklart ingick det då i nattningen att det skulle förberedas för att tjäna pengar på den lilla tandsingen.
Som av en händelse hade Fredrik tjuvlyssnat på ett samtal med en annan löstandsägare och dennes mamma under dagen . Där framgick det att det minsann fanns tandmöss! Per och jag glodde på varandra. Men jo då så var det!
Men... Då skulle man göra lite annorlundare. Tanden skulle då ligga under kudden och inte i nått glas. Dessutom kunde dom komma med tjugo kronor.
Per och jag tyckte att det hade ju faktiskt vår tandfé också gjort en gång. Det var en tand som var kämpigare än kämpigast och blödde mer än vad som går åt till blodpudding.
Spela ingen roll! Här skulle förberedas för möss! Är man en liten tandmus som plockar tänder hela natten är man törstig. Fram med ett glas vatten.
Har man tappat en sån yttepyttig tand så får man nog göra den lite sängsäker. Istället för att vara under kudden så slogs den in i papper och tejpades. Tejp... Tja glöm Riksbankens kassavalv! I tandpaketet kunde ingen annan än små tandmöss gnaga sig in. Det var ett som var säkert! Sen lades det vältejpade tandpaketet in i kuddfodralet. Vi var rörande överens om att tandmöss kan sniffa sig fram till tänder annars är dom inga riktiga tandmöss!

Sen sov vi!

Klockan 3.14 pip

Jag vaknar av att det är kisseritime.
Förstås tycker en liten herre att det är det för honom också...

Toalettprat:
- Mamma...
- Mmm...
- Tror du tandmössen har varit här?
- Ingen aning. Jag har inte hört nått.
- Mamma...
- Mmm...
- Kan jag gå och titta om glaset är tomt?
- Ja
Tassel rassel in på rummet
- Mamma jag ser inte om det är nått vatten kvar. Får jag stoppa ner fingret och känna?
Mamma Laila inser nu att det kommer ta lång tid innan han somnar om.
- *suckar* Ja gör du det. *flinar inombords och väntar på reaktionen*

Tystnad

Lång tystnad

- MAMMA!!! JAG KÄNNER INGET VATTEN! Nu får du blunda för jag måste tända lampan!
Ljuset slår brutalt in i dom blundande ögonen. Jag öppnar ögonen sakta och två stora blåbärsögonen tittar på mig lyckligt.
- DET ÄR JU TOMT!
- Har dom varit här då?
- Vänta jag ska kolla...
Små ivriga händer letar djupt inne i kuddfodralet och kommer ut med en tjuga i handen.
Jag som är trött och utan glasögon fattar ju ingenting. ;-)
- Vad har dom skrivit för meddelande?
- Det är en peng Laila!!!
- Jaha, men var är tanden då?
- Öhhh...
Han vänder sig om och tittar. Ser att små möss gnagit upp pappret i tussar och puttat ner tanden i sin ask.
Fascinerad pillar han runt i det gnagda.
- Oj, vad jobbigt dom haft med all tejp...
- Kan vi sova nu?
Kryper nöjda intill varandra
- Mamma...
- Ja-a...
-Nästa gång ska jag ge dom en bit ost. Får jag det? Snälla... Å så ska jag skriva ett meddelande till dom så kan vi skriva till varandra. Nästan som att bervväxla vet du. Sen ska jag nog ge dom mer vatten. Dom måste ha varit jätte törstiga. Blir det bra om jag tar lite mindre tejp nästa gång?
- Fredrik...
- Ja-a
- Kan vi sova nu?
- Jag är så lycklig...

Sorry tandfeén. Du är just uppsagd!